Sunday Land

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311023.32765728055

2011-12-23T11:40:00.000+01:00

I brist på tid och annat får ni detta att titta på, något jag gjorde någon gång när jag hade tråkigt. Fotot är taget i Pärnu (ligger i Estland) för några år sedan.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311112.48680872656

2011-11-20T22:37:00.001+01:00

Ibland har man ju lite tråkigt en lördagskväll...

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311112.50995687465

2011-11-20T22:26:00.002+01:00

Spellista - Söndag

Det är inte många timmar kvar av denna söndag, men än befinner vi oss i Sunday Land så tänkte dela med mig av några musikstycken om denna älska-eller-hata-dag, mittemellan-dag, som inte är vardag men ändå inte riktigt helg - man kan inte riktigt njuta fullt ut för man vet att det är måndag i morgon.

Velvet Underground - Sunday Morning. Denna sköna låt från 1966 finns med på skivan The Velvet Underground & Nico (1967). Lou Reeds väna stämma tåls att lyssna på alla veckans dagar.

No Doubt - Sunday Morning. En skön 90-talsdänga med trevligt ska-gung. Från skivan Tragic Kingdom (1995).

Ebba Grön - Jag hatar söndagar. Thåström och hans kumpaner tycker inte om denna vilodag. Finns med på de arga Rågsveds-pojkarnas första platta, We're only in it for the drugs från 1979.

Small Faces - Lazy Sunday. Detta är en av mina absoluta favoritlåtar. En del kanske känner igen den från Richard Curtis-rullen The Boat That Rocked. En trevlig 60-talsdänga om grannosämja från 1968. Återfinns på albumet Ogdens' Nut Gone Flake.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311151.8076166919

2011-11-06T14:10:00.001+01:00

Jag har inte firat Halloween de senaste två åren, men igår var första gången jag inte besökte kyrkogården på Allhelgona, vilket kändes mycket märkligt. Speciellt eftersom det skulle bli första året vi besökte farfars grav (i och med det också första året vi skulle behöva åka till två kyrkogårdar). Nu får jag vänta till jul innan jag får se den (på riktigt i alla fall, min bror skickade en bild på gravstenen igår). Förutom att det är otroligt ledsamt att farfar är död känns det grymt skumt. Det är inte meningen att han skall vara död. Det har alltid varit så att morfar är död, farfar lever.

Jag förstod ganska tidigt var döden var, även om det tog ett tag innan jag behövde känna verklig sorg och saknad. Min morfar dog när jag var ett år och jag har i princip inga minnen av honom. Men jag visste att han hade funnits men att han inte fanns längre och inte skulle komma tillbaka. Detta stod i stark kontrast till farfar som visserligen var gammal men i högsta grad levande. För jag visste ju att man skulle ha både en morfar och en farfar. Jag hade bara en, den andra var borta. Så jag lade ihop två och två och lärde mig vad döden var.

Dock tog det som sagt var ett tag innan jag miste någon nära. När jag var tretton dog min morbror (egentligen min mosters man men jag fäster mig inte särskilt vid terminologin, brukar hur som helst oftast referera till alla mor- och farbröder och – systrar vid namn). Detta var en period i mitt liv som inte var så väldans rolig men samtidigt hade jag svårt för att låta mig påverkas djupare av något. Jag blev mycket ledsen när han dog men sedan tänkte jag liksom inte mer på det. Så var det med mycket när jag var yngre. Det rann liksom av, ibland glömde jag till och med bort det. Jag tryckte ner det och gömde det vilket resulterade i att det låg och pyrde i flera år innan det bubblade upp. Det var samma sak när pappa var sjuk några år tidigare.

En dag i gymnasiet (jag kommer inte ihåg vilket år) satt vi och tittade på film i aulan. Då plötsligt slog det mig, först då insåg jag verkligen att han var död. Flera år senare. Detta har lett till att mycket som hänt, speciellt under min fantastiska högstadietid, har jag fått ta tag i flera år senare vilket inte alltid gått så bra. Mycket bär jag med mig och har inte riktigt löst än.

Nu känner jag att jag börjar komma en bra bit från ämnet. Det jag skulle säga var att det känns konstig att inte besöka dem. Morfar, som jag inte kommer ihåg. Hans dotter, som jag så vitt jag minns aldrig träffat men på något sätt ändå känner vissa band till: jag brukar få höra att jag liknar henne men jag vill absolut inte bli som hon, samtidigt känner jag att hennes erfarenheter är sådant man absolut inte får glömma bort. Pappas faster och farbror, varav den ena jag inte mött allas och den andra inte kommer ihåg (har ganska svårt att hålla koll på pappas släkt, de är så satans många). Och så min morbror och från och med i år även farfar. Sedan finns det även en massa tanter och farbröder, en av farmors systrar som dog för bara några år sedan till exempel, men de ligger utspridda lite varstans. Jag kommer ihåg när vi var uppe i Kramfors och jag och mamma skulle hälsa på gammelfarmor och gammelfarfar men inte kunde hitta deras gravar, trotts att kyrkogården var jätteliten.

Jag är inte ett dugg religiös. När man dör är det som att någon drar ur sladden, alla elektriska impulser som styr oss slutar och endast ”skalet”, för att citera Jonathan Lejonhjärta, är kvar. Jag tror inte på andar men jag tror på minnen, det jag gör när jag besöker deras gravar är att minnas dem och på så sätt lever de kvar. Inte som spöken som surrar omkring, utan inom mig och alla andra som känt dem. Jag känner inte att jag behöver tro att de är på något ”bättre ställe nu”. De har slutat existera och det är sorgligt, men det finns inget att göra åt det så istället för att ödsla massa tid på att deppa för deras skulle (vilket jag i och för sig gör i alla fall) bör man vara glad för att de har funnits, i alla fall en tid, och för att man fått träffa dem. Det är svårt att acceptera, särskilt när det som i min morbrors fall är någon som dör alldeles för tidigt, men även som med farfar som var nästan 91 år och hade haft det ganska svårt de sista åren men innan det hade haft ett otroligt händelserikt liv. Men döden är lika mycket en del av livet som livet självt. Jag vill inte själv dö och jag vill absolut inte att någon jag känner skall göra det, men att frukta döden i sig självt ligger helt enkelt inte i min natur. Det har jag nog morfar att tacka för, även om jag såklart önskar att han levt i stället så att jag kunde tacka honom för annat, ansikte mot ansikte, till exempel för att jag fått ärva hans fantastiskt stiliga näsa. Tusen tack för det.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311180.5663368848

2011-10-27T02:16:00.002+02:00

En dikt jag skrev för några dagar sedan. Något överdrivet psykedelisk.

A Daytrip to the Moon

One Sunday afternoon

As a dreary sun

Rested its rays on the earth below

And little fluffy clouds

Slowly dragged their feet

Across the sky

I sat in my window,

Thinking a little bit about you

So I gave you a call.

You came over and we sat,

Quite idly,

Staring up at the sky.

You said: why don’t we

Find something to do?

And I asked you: what?

Then I thought,

Of the rocket parked in the garden

And said: why don’t we take it for a drive?

You approved my idea

And packed a picnic basket

With sandwiches, and apples, and a bottle of lemonade.

We seated ourselves in the rocket,

Pondering on how to steer.

Then found a manual

Written in Gibberish.

We took off, in the general direction of the sky.

Soon we hit the stratosphere

And all we could see of earth

Were bleary patches of blue and green.

A luminescent orb

Hovered in front of us

And you said: that’s the Moon!

We opened the manual

On the section about landing

And gently touched down

On the silvery surface if the Moon.

As we went outside

The air was breathable and sweet

And we sat down on a patch that looked comfortable.

Then we began to eat our sandwiches

And toasted in plastic glasses of lemonade

To the blue-green orb bellow.

We jumped about, as you do

When gravity isn’t what it usually is.

And we watched the sun

Make its way around the earth

And wondered where it had set.

Then we decided

It was time to go home

So we packed up and headed back to the rocket.

As we set off and steered back to where we came from

We smiled although we knew

This was unlikely to happen ever again.

We got back home, just in time for dinner

And found that we hadn’t been missed.

We said goodbye and you headed back to yours.

We agreed we wouldn’t mention it

As no one would believe it, anyway.

But all in all, there are far worse ways

To spend a Sunday afternoon

Than with a picnic

With your best friend

On the surface of the Moon.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311198.10273972596

2011-10-20T16:37:00.001+02:00

Några rutmönster jag slängt ihop i Photoshop.


Rutmönster nr. 5 - Pärnu, Solnedgång

Rutmönster nr. 5 - Pärnu

Rutmönster nr. 5 - Regnbågsmånsten

Rutmönster nr. 5 - Skog

Rutmönster nr. 5 - Sköldpadda

Rutmönster nr. 5 - Utanför mitt fönster, Höst

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311213.43122146116

2011-10-15T02:20:00.001+02:00

En av mina favoritlåtar är Nick Cave and The Bad Seeds' New Morning. Budskapet är väl lite småreligiöst, men det är fortfarande en fantastisk låt. Sen kan ni ju testa att lyssna på den medans ni åker buss mot Visby i gryningssolens sken. Finns på skivan Tender Prey (fantastisk, köp!).

One morn I awakened
A new sun was shining
The sky was a Kingdom
All covered in blood
The moon and the stars
Where the troops that lay conquered
Like fruit left to wither
Poor spiritual food

And the spears of bright sun
All brave with it conquest
Did hover unearthly
In banners of fire
I kneit in the garden
Awash with the dawning
And a voice came so brightly
I covered my eyes

Thank you for giving
This bright new morning
So steeped seemed the evening
In darkness and blood
There'll be no sadness
There'll be no sorrow
There'll be no road too narrow
There'll be a new day
And it's today
For us

Kaptenens loggbok, stjärndatum-311229.6758307966

2011-10-09T04:03:00.004+02:00

Om man sitter uppe mitt i natten och har tråkigt, kan man alltid söka på sitt namn på Wikipedia och se vad som kommer upp.
Mitt namn är Mikaela, för er som inte visste det. Det är en feminin form av det hebreiska namnet Michael, som betyder "Vem är som Gud", vilket jag redan visste.
Kända Mikaelor inkluderar en massa människor jag aldrig hört talas om och ingen av dem verkar dela min stavning.

Varianter av namnet inkluderar:
Spanska - Micaela eller Miguela
Franska - Michéle
Engelska - Michelle, Mikayla etc
Östeuropeiskt - Mikal
med lite olika stavningar...

Det finns även låtar om Mikaelor. Till exempel en hemsk, tysk 70-talslåt med Bata Illic som heter Michaela. Men jag hittade även denna, Michaela sagt av Element of Crime, som var så underbart att jag var tvungen att dela med mig av det. Tyvärr verkar det inte gå att lägga upp den videon jag vill, så ni får bara en länk i stället:

http://www.youtube.com/watch?v=IfRNxX5NxuY

Och för er som, liksom jag, inte förstår tyska, får ni här även en översättning:

http://lyricstranslate.com/en/Michaela-sagt-Michaela-sagt.html

Jag hoppas verkligen ni tar er tid att lyssna, för det är en helt underbar låt. Har lyssnat på den säkert fem gånger i rad nu. Sådant kan man ju göra, såhär mitt i natten.

Källor: http://en.wikipedia.org/wiki/Mikaela
http://www.behindthename.com/name/mikaela

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311229.9708904109

2011-10-09T01:27:00.001+02:00

Detta är en av de vackraste och vemodigaste låtar som finns. Och ja, jag föredrar lugnt Nationalteaterns svenska version framför originalet, även om jag gillar Bob också. Fast ärligt talat har jag fått lite svårt för honom de senaste åren. Nåja, det hör inte hit, strunta i mitt pladder och njut av denna underbara låt.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311229.9802765094

2011-10-09T01:22:00.002+02:00

Sitter och lyssnar på lite skön gammal progg och kom att tänka på en sak. Det dividerades ju mycket när han den där människan (paus for Google) Erik Amarillo framförde sin låt Om sanningen ska fram på Allsången i somras, och Veronica Maggio körde sin låt Jag kommer. Man framförde att detta inte passade programmets yngre publik. Saken är den, att när jag var liten (eller mindre i alla fall) gick jag runt och sjöng på Livet är en fest med Nationalteatern, Dinga Linga Lena med Pugh Rogefelt, Bakom mina solglasögon med Docent Död och sådana saker. Jag har en gammal kompis som lallade på Kolla, kolla, också den med Nationalteatern. De texterna är inte heller särskilt lämpliga för småknytt, men jag kunde dem utantill. Det tog kanske ett tag innan jag förstod vad de handlade om, fast så jävla gammal var jag nog inte. (Okej, så alla de där handlar inte om sex, men särskilt barnvänliga är de inte.)
Om man vill använda musik som sexualundervisning så är mina och tidigare generationers lärare värre än Veronica och Erik (han är dock rejält töntig och hon är rätt överreklamerad, men det hör inte hit). Vill man det inte så får man nog problem. I princip all musik handlar om sex och om den inte gör det egentligen, så kan man få den att göra det i alla fall om man har tillräckligt livlig fantasi. Rock'n'roll betyder sex.
Nej, jag tycker inte att man skall sexdebutera innan man är tio bast, men det är bättre att man tidigt vad det handlar om i alla fall, istället för att få en massa tonårsgraviditeter på händerna och sedan skylla det på popmusik. Vi hade sexualundervisning för första gången på mellanstadiet och fick mest titta på töntiga tecknade filmer. Att ha sex och lära sig om det är två skilda saker. Jag menar, det är inte Kama Sutra de lär ut i skolorna. Det är ju bättre att göra det tidigt, eftersom barn inte har så många konstiga fördomar. De kan i alla fall få reda på allt de vill veta genom tv, film och internet men detta inkluderar inte alltid skydd och risker. Eller respekt, för den delen, som kan vara en viktig punkt.
Äsch, det var inte riktigt det här inlägget skulle handla om. Det är sent så det blir lite förvirrat. Jag kanske fortsätter diskussionen en annan gång.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311238.6903221716

2011-10-05T21:06:00.004+02:00

Sådant man kan göra när man inte har något annat för sig.

(Detta och de två inläggen innan skulle ha kommit tidigare, men har haft lite uppkopplingsproblem. Nu kommer alla på en och samma gång, men ni kan ju välja att läsa ett i taget om ni prompt vill ha det så.)

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311238.7369355656

2011-10-05T20:41:00.002+02:00

Här kommer lite bilder från omgivningarna, som är väldigt fulla med natur om man jämför med kära gamla Stockholm.

En del har redigerats men de flesta skulle kanske kunna göras lite bättre. Vi får se om jag orkar ta tag i det någon dag.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311238.7918886352

2011-10-05T20:11:00.003+02:00

Här kommer lite bilder från vävningen i skolan, ifall det skulle intressera eder. Okej, de kommer även om ni inte är intresserade, men ni kan ju välja att inte titta på dem i så fall.

Detta är min väv. Sitter vid en liten trissvävstol inträngd i ett hörn och har oftast hörlurarna i, så det är ensamt arbete men ruskigt kul när man är klar med att varpa, förskeda, solva och skeda och kan börja väva! Det som syns på denna bild, uppifrån och ner, är rackelväv och korskypert och så lite liksidig kypert längst ner.

Här är väven från mitt perspektiv. På bilden ser allt ganska snett ut, men det är mest skaften som är sneda. Varpen matas på bakifrån, går igenom solven och skeden och rullas sedan på tygbommen. Man trampar på tramporna längst ner för att få olika skäl på varpen för att få olika bindningar (som även är beroende av solvningen och hur tramporna är uppbundna).

Här är väven, lite tuskaft, underifrån.

De vita snörena kallas solv. De har små öglor på mitten genom vilka man trär varptrådarna, oftast en tråd i varje solvöga. Solven hänger på fyra skaft och beroende på i vilken ordning solven sitter på dem och hur skaften är bundna till tramporna, får man olika bindningsmönster.

Här ser ni hur väven går genom skeden (det där högst upp som ser ut som en kam eller valbard), över bröstbommen (ej i bild) för att slutligen rullas upp på tygbommen.

En lite närmare titt på några bindningar, här rackelväv och korskypert. Tyvärr inga särskilt föredömliga exempel.

Två skälspröt sitter innan solven, framför garnbommen, för att behålla skälet. De är hopknutna i ändarna för att inte lossna.

Genom att trampa på en trampa får man ett skäl, dvs. trådarna delar på sig. Där sticker man sedan in skytteln med tråd och slår till med bommen (som skeden sitter i) för att få det tätt. Sedan trampar man på en annan trampa så att trådarna delar på sig annorlunda. På så sätt lägger sig trådarna i varpen (lodrätt) och inslaget (vågrätt) omlott med varandra på olika sätt.

Skaften med solv rör sig upp och ner när man trampar och skapar ett skäl.

Såhär kan det se ut! Detta är liksidig kypert, vilket ibland benämns som twill.

Hoppas ni uppskattade denna snabblektion i vävning. Ni kommer kanske inte ha mycket nytta av den och den är heller inte särskilt informativ. Att väva lär man sig bäst genom att göra det och kom ihåg att det är mycket jobb innan man kommer så långt att man satt upp en väv och kan börja väva!

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311249.3311770675

2011-10-01T23:52:00.003+02:00

En dikt jag skrev nyss. Handlar om flera personer, bara så ni vet, allt är inte om en och samma.

Midnight’s half an hour away and you’re on my mind

Just like you are, all of the time.

I miss our nights together,

After we’ve had a few pints.

When we’d ramble through the city

And dance in the streetlights.

I miss watching movies with you

And talking through the whole thing.

Sleepovers and holidays

And just being us.

I never knew we had so much in common.

Now I wish I could see you

So that we could meet for the first time, for real,

You know what I mean.

I remember when I first met you

And I was so surprised;

We shared the same opinions

And you where just so blindingly bright.

And I miss the two of you, I can no longer think of you apart.

You make a mean double act and I hope it will last.

I miss you because you’re crazy

And beat me at video games.

You like some rubbish music

But I can forgive you anything.

I should really give you a call,

But you know what I’m like.

Just know that I miss you

And I’ll be home soon, alright?

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311263.21857559605

2011-09-26T22:12:00.002+02:00

Hade lite roligt i Photoshop och presenterar här lite bilder från en gammal Stockholmsnatt med Marro.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311263.4661973618

2011-09-26T20:03:00.002+02:00

En dag när jag gick i sådär sjuan, åttan kom pappa hem med två brända skivor som han fått av sin jobbarkompis som hans band gjort. Var självklart inte jätteintresserad. Varför skulle jag vilja lyssna på vad det nu var för gubbmusik? Pappa sa att de var bra men med tanke på vad han lyssnar på så var jag inte övertygad.

En dag när jag kom ut från mitt rum för att äta middag, hade någon satt på en av skivorna. Det lät faktiskt ganska bra. Riktigt bra faktiskt.

Det dröjde inte länge förens jag lade beslag på skivorna, likt döttrarna till alla andra av resten av pappas arbetskamrater som också fått varsitt exemplar av skivorna. Så var jag fast. Jag kunde alla texterna, sjöng dem högt i skolan och skivorna vart en självklar del av mitt högstadiesoundtrack.

Så gick det till, små barn, när jag började lyssna på Mimikry.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311263.4756151699

2011-09-26T19:57:00.003+02:00

Lite bilder jag tog för ett tag sedan, innan jag åkte hemifrån faktiskt, på ett massakrerat videoband.

Alla bilder tagna med Nikon Coolpix S8000 och redigerade i Photoshop.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311266.75424911216

2011-09-25T15:14:00.001+02:00

Kära medmänniskor. Jag ville bara tala om för er, om ni skulle tänkas bry er, att jag inte har det minsta vettigt att säga just nu. Jag försökte tänka ut något intressant och lärdomsfullt att dela med mig av till er, men till ingen förvåning kunde jag inte komma på något, eftersom jag varken är särskilt intressant eller lärdomsfull. Idag har jag inte gjort någonting förutom att stiga upp och äta frukost, samt tittat lite på min Ed Byrne-dvd Pedantic & Whimsical och funderat på om jag inte borde försöka införskaffa Different class också. Sedan har han en ny dvd på gång också, för er som missat det.

På tal om releaser så släpps underbara Mastodons nya album nu i veckan. Jag kommer dock inte köpa det förens jag är hemma i storstaden igen i slutet av oktober, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Det är trevlig att man äntligen träffat någon annan som förstår sig på Mastodons underbarhet (eller, rättare sagt, som man träffat förut men inte vetat om denna gemensamma nämnare förens efter ett antal Youtube-länkar delade på Facebook). Och så gillar människan Animal Collective, King Crimson, Of Montreal och annan bra skit. Duktighetspoäng på det.

Livet leker. Kyrkklockorna ringer till söndagsmässa. Inte för att jag tänker gå dit, och i alla sanning så börjar det bli lite irriterande, men bor man på landet så gör man. Det finns otroligt mycket stjärnor härute. Har börjat lägga mig till med vanan att hänga ut genom fönstret och titta på dem om kvällarna, vilket är ganska trevligt. Så länge de inte har gödslat på något av fälten i närheten, då är det inte riktigt lika roligt. Dock börjar det bli kallt, i förra veckan tog jag min tjocka jacka på mig när jag skulle till affären och igår vart andedräkten till rök i luften.

Här blåser det allt som oftast, men vädret är förhållandevis bra. Just nu skiner solen med endast några lätta moln på himmelen. Jag ska gå och dusch eftersom mitt hår ser ut som helvete och sedan är det middag om en timme. Efter det skall jag gå till affären och köpa mig lite förnödenheter, kanske rentav lite söndagsgodis, eftersom mina vingummin tog slut så fort igår.

Ja, detta vart ett otroligt intressant och informativt inlägg som jag är säker på att ni uppskattat. Nu ska jag dock sluta, samla mina saker och pallra mig iväg bort till duschen. Sedan måste jag nog sortera strumpor också. Hela mitt rum är full med ren tvätt, eftersom jag inte orkade lägga allt där det hör hemma direkt när det hade torkat. Men det är mitt rum och jag gör som jag vill, moahaha.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311269.25342465757

2011-09-24T17:21:00.002+02:00

Här kommer en dagens låt-länk! Ni kanske har sett det lilla segmentet under bilden uppe till höger, där jag skriver dagens låt annars (fast det är sällan jag ändrar den varje dag), men nu kände jag för att dela med mig av en länk så att ni kan lyssna på den utan att behöva leta själva, eftersom jag redan visste om en ganska bra video. Lyssna och njut.

Det underbara riffet känner ni säkert igen från Ricky Nelsons version av Summertime eller Black Night med Deep Purple.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311269.61843607295

2011-09-24T14:08:00.002+02:00

Så här ser för övrigt "skogslådan" ut på dagen.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311269.627600203

2011-09-24T14:05:00.002+02:00

Här är nyckelpigebilden igen, lätt redigerad. Skulle kunna göra mer men orkar inte anstränga mig så mycket just nu. Skrev denna halvdana dikt att ackompanjera bilden:

Dear Lady Bug,

With your red, specked cloak

You crawl, you flutter

You’re gone.

Dear Lady Bug,

Spread her wings, make a wish

On the wind,

She’s gone.

Dear Lady Bug,

The air is your court

The wind is your chariot

And the world is yours.

Dear Lady Bug

As she’s flying away,

Make a wish

On the wind.

Jag brukar oftast säga “ladybird” och inte “ladybug”, men det passade bättre i dikten, annars lät det som att det handlade om en fågel.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311271.17351598165

2011-09-24T00:31:00.002+02:00

Detta är något jag satt och tillverkade för några dagar sedan, när jag hade tråkigt och inte kunde hitta på något annat att göra. Om nöden är uppfinningarnas moder, så är tristessen i sanning moder till onödiga saker som min lilla "skogslåda", tillverkad av vitt papper och ljusgrönt silkespapper (som tidigare varit omslag till en krukväxt, så det är återvinning minsann). Står nu i mitt fönster och lyser fint på morgnarna.

Alla bilder tagna med Nikon Coolpix S8000.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311271.22127092845

2011-09-24T00:06:00.001+02:00

Jag kände bara för att ta några bilder på mitt vackra, gröna halsband, som införskaffades på Myrorna för några år sedan.

Alla bilder tagna med Nikon Coolpix S8000 och redigerade i Photoshop.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311271.2409627093

2011-09-23T23:56:00.001+02:00

Idag har varit en intressant dag med studiebesök på ullspinneriet i Fardhem och Sidengården i Vall. Har fått lära oss mycket om ull och sidentillverkning. På spinneriet hade de en massa vackra maskiner från 20-talet, som de fortfarande använder (med några justeringar, tillägg och undantag), för att inte tala om alla vackra garner och produkter, så som sjalar, som de säljer. Vart ganska kär i ett lass krullig ull som färgats gul och vart otroligt sugen på att ha gult hår (förut hade jag tänkt färga underhåret turkost, men nu lutar det åt det härligt illgula hållet). På Sidengården fanns en mängd vackra sidenprodukter och så fick vi se en film i vad som måste vara världens underbaraste biosalong. Det var ett stenrum med ganska lågt i tak, upplyst av stearinljus, med en projektor riktad mot ena väggen och en mängd vackra gamla stolar och soffor att sitta i (såklart alla klädda med fantastiska tyger). Det var ganska kallt men vi myste ner oss bland ullfiltar och fick en lektion i siden/silke.
Sedan har det även varit en hel del tönterier och skumma diskussioner med de härliga tjejerna i klassen. Det är speciellt tre stycken jag tytt mig till och det känns otroligt skönt att umgås med folk som är lika knäppa som en själv (nästan i alla fall) så att man kan sluta vara en enstörig liten emounge och ha lite roligt igen. Vi har bland annat stoltserat med stiliga ull-mustascher och dansat kring vår röda lilla "julgran", A.

Idag har jag tagit lite bilder, dock inte från studiebesöken utan bara lite på rummet, som jag tänkte lägga upp i kommande inlägg.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311277.03979578905

2011-09-21T21:08:00.002+02:00

Tänkte bara dela med mig av denna bild, som jag tog när vi satt och käkade lunch på vandringsdagen i förra veckan. Upplösningen är kanske inte den bästa, eftersom jag beskärt bilden. Orkar inte hålla på och ange bländare och sådant (vill ni veta sånt?) men kan tala om att bilden är tagen med min kära Nikon Coolpix S8000.

Kanske kan behöva redigeras en aning, skulle vilja få fram det gröna mer. Men jag ville hur som helst dela med mig av detta lilla ögonblick, för ett ögonblick var det verkligen! Tog många bilder på denna lilla nyckelpiga och hur nöjd vart jag inte när jag såg att jag lyckats fånga det här. Har en till, lite liknande bild, men då satt han (döpte honom till Frans) på min hand, så bakgrunden vart lite tråkigare. Är hur som helst mycket nöjd med bilden, även om den nog snarare är min kameras förtjänst, än min.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311277.053209031

2011-09-21T21:01:00.002+02:00

Fick en sådan lust att göra en sådan här igen. Gjorde många liknande för några år sedan, vet inte om några finns uppe här. I annat fall kan jag kanske lägga upp några senare, om ni skulle vilja det.

I Photoshop efter foto.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311285.6734842719

2011-09-18T17:30:00.001+02:00

Tänkte bara dela med mig av en liten grej jag gjorde i Photoshop för ett tag sedan, föreställande mig och mina vänner Marro och Jesper. Marro fick en kopia innan jag åkte (fast den passade inte riktigt i ramen hon köpte så skulle egentligen skriva ut en ny, men det hann jag aldrig). Ska även skicka en kopia till Jeppe, när jag hittat det där frimärket. Saken är den att jag inte pratat med någon av dem på långe, eller så många andra hemifrån (vilket är helt mitt eget fel), så jag saknar dem. Hur som helst, jag fick inspirationen från ett Psychedelic Furs-omslag.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311291.265854896

2011-09-16T16:30:00.001+02:00

Fina Lisa (som är oändligt mycket bättre på det här med att blogga än vad jag är) publicerade en sådan här lista på sin blogg. Jag vet att de är fåniga men jag tycker att de är kul och dessutom har jag inget vettigt att säga, så ni får nöja er med det här för stunden.

HAR DU:
Ett förhållande: Oh ja, är involverad med en väldigt stilig karl med krulliga mustascher.
En bästa vän: Anser mig ha i alla fall tre.
Dejtat en av dina bästa kompisar: Kan jag med största säkerhet säga att jag inte har gjort (jag har nämligen inte dejtat någon överhuvudtaget).
Blivit kär vid första ögonkastet: Gills typ Matthew Poretta?
Fått ditt hjärta krossat: Inte på grund av några romantiska motiv.
Skrikit åt en lärare: Nej.
Kysst någon och sedan ångrat dig: Nej, det kan jag lugnt påstå att jag aldrig gjort.
Ljugit för dina föräldrar om vart du är: Jo, fast nog aldrig om något särskilt allvarligt. Har väl mest varit så att jag sagt att jag varit ute och gått där och där, när jag i själva verket varit på affären och köpt godis.
Några smycken som kostat över 1000 kr: Mammas Bismarcklänk som jag snott kanske är värd nått lakan, men de flesta av mina smycken är bara billiga bijouterier. Just det, jag har ju ett presentkort på Guldfynd…
Några husdjur: Inte nu längre, fast ibland känns det så fastän Sixten dog för snart två år sedan.
Hamnat på polisstation: Bara för att beställa pass.

DAGENS:
Klädsel: Blekrosa manchesterbyxor, Beatles-tröja, svart kofta, svart kavaj, svarta kängor och petrolblå stickad mössa (som i princip hela min klass vill ha, synd för dem att den är min).
Vill ha: Fixativ-spray (fick låna av Tabbi), ritkol (gick och hämtade), ett staffli.
Sjukaste: Nästan hela klassen var förkyld.
Saknad: Kompisar, Sixten, farfar.
Köp: Inte köpt något. Kanske går och tjackar lite godis sen.
Godis: Lite Marabou Dukat kvar sedan igår.
Attityd: Rätt bra.
Tanke när du såg dig själv i spegeln första gången i morse: ”Herre Jesus, mitt hår…”

FÖRSTA:
Bästa kompis: Tror fanemig att det var Natta.
Kärlek: Gambit i X-men.
Husdjur: Sixten. Om man inte räknar insekter i glasburkar. Utan lufthål.
Semester: Någonstans på västkusten när jag var ett eller så.
Jobb: Inte haft något annat än praktik, provanställning och ideellt.
Köpta skiva: Det minns jag inte. En av de första egna skivorna jag ägde var i alla fall en Billy Crawford-platta. Tyckte han var jättesnygg när jag var en sådär sju, åtta år. Vetefan vad som tog åt mig.
Piercing: Har bara hunnit med öronen än så länge.
Konsert: Electric Banana Band på Parken Zoo. Första konserten jag gick på utan föräldrar var dock Franz Ferdinand och Arctic Monkeys på Frysen i sjuan eller något sådant.
Fylla: Min första ordentliga fylla var nog sista dagen i London då jag lärde mig att man inte skall titta på Dr Who när man är påverkad. Natta var enda vittnet.

SENASTE:
Personen som sms:ade dig: Tror det var pappa.

Personen som du kramade: Det är dåligt med kramande nuförtiden.
Personen som ringde dig: Mamma.
Personen som du ringde: Mamma
Personen du sa "jag älskar dig" till IVRL: Det kommer jag verkligen inte ihåg.
Bilfärd: In till stan med skolan igår.
Filmen du såg: Räknas att se alla avsnitt av Alice på raken som en film? I annat fall minns jag inte, kanske 51st State.
Gången du grät: För några veckor sedan.
Måltiden: Ris, kalops och ordentligt med grönsaker. De serverar alltid så attans god mat här. Farligt.

SKULLE DU:
Våga hoppa fallskärm: Hoppas jag vågar göra det någon gång.
Våga hoppa bungyjump: Kanske. Älskar höjder men brukar inte vilja ta mig ner för dem alltför snabbt.
Dejta någon med väldigt mycket tatueringar: Frågan är om jag skulle dejta någon utan tatueringar.
Kalla dig själv lycklig: Det vet jag inte riktigt. Men känner mig lite gladare än förut.
Hellre ta bilden än vara med på den: Jag tar nog hellre bilder, om jag ska vara med måste det vara rätt ljus och vinkel för att jag inte skall se ut som fan och hans moster.
Kunna gråta över en kille: Beror på vad som menas med ”gråta över”. Jag är inte så benägen att gråta av hjärtekval (eller ha några, för den delen) men kan ju gråta om någon är dum eller om någon som jag tycker om råkar illa ut. Sedan har det även mycket att göra med vad för humör jag är på.
Kunna gråta över en tjej: Se förra.
Ljuga för någon: Självklart. Att svara nej på denna fråga skulle vara en lögn och kräva tillgång till en Paradox Machine.
Kunna springa 50 mil: Femtio meter går väl ann.

VAD:
Gör du just nu: Sitter här, filosoferar och lyssnar på Sgt. Pepper.
Ska du göra imorgon: Ja du. Det är lördag så händer inte så mycket. Behöver väl städa och tvätta och annat sådant roligt.
Säger du till dig själv när allt känns svårt: ”Satan”. Alternativt ”Är det jobbigare att ge upp eller fortsätta?”.
Har du med dig in på bion: Godis (oftast jordgubbssnören) och dricka.
Är det för färg på dina byxor: Blekrosa. Får i alla fall mig att tänka på hallonsorbet.
Är det för väder hos dig just nu: Blåsigt (omväxling förnöjer).
Är det första du lägger märke till hos det motsatta könet: Håret, kanske.
Skulle du göra om du vann på lotto: Bli glad.

7 BLANDAT:
Är du blyg för motsatta könet: Tror min blyghet är ganska oberoende kön.
Hur gammal blir du nästa födelsedag: 21 stycken år.
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan: Ja.
Luvtröjor: Va?
Vill du ha några tatueringar eller piercingar: Ja tack.
Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta: Skillnader mellan könen är endast något strunt vi lär oss av samhället att följa och eftersom de flesta av mina vänner inte direkt följer sociala normer gör jag ingen som helst skillnad.

4 VAL:
Solnedgång eller soluppgång: Vad är soluppgång för något?
Sommar eller vinter: Höst.
Vilken ålder har varit bäst hittills: 16-18 var ganska trevlig. Annars var väl femårsåldern ganska chill.
Sova på sida, mage eller rygg: Rygg.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311301.6035007611

2011-09-12T21:57:00.003+02:00

Jag är en hängiven anhängare av teorin om att man skall få ha på sig vad fan man vill, även om det händer att jag inte helt håller med mina arma medmänniskors modeval (eller mina egna för den delen). Dock finns det finns det i min lilla värld några rejäla mode-faux pas som under ytterst få förhållanden är acceptabla. Av mitt hjärtas godhet har jag därför bestämt mig för att lista dem här, så att mina medmänniskor skall kunna undvika att upprepa dessa fatala misstag.

Leggins. Det krävs extrema omständigheter för att beviljas tillåtelse att bära detta plagg. Jag medger att detta plagg i vissa fall kan användas för att uppnå en viss look, så som av glamrockare eller beatnik, men i de allra flesta fall är det bara en ytterst dålig ursäkt för byxor och bör inte bäras av någon som överstigit en ålder av fem år. Detta gäller särskilt de exemplar av plagget som försöker utge sig för att vara ett par jeans.
Dunjackor. Jag har aldrig begripit varför en del människor verkar känna en sådan oemotståndlig lust att se ut som Michellingubbens överkropp ovanpå ett par (i vissa fall) spinkiga ben. Sedan finns det ju även dem vars konturer knappast behöver den hjälp en sovsäck med armar ger för figuren.
Tubtoppar. Linkar närmast en liten bit korvskinn som trätts över överkroppen och sitter på det allra flesta just som ett sådant.
Byxor med hög midja. Jag håller med om att detta i teorin kan se tjusigt ut, ändock kvarstår den närmast universella sanning att nästan ingen kropp ser bra ut i högmidjade byxor. Detta plagg har en osviklig förmåga att framhäva det vi konstant söker dölja så det är lite av en paradox att vissa människor ändå väljer att bära det.
Uggs. Detta är inget annat än ett par tofflor med lite grovare sula och bör under inga omständigheter förväxlas med skor.
Mjukisbyxor bland folk. Att bära detta plagg i sitt eget hem, på innebandyträningen eller liknande är inget jag motsätter mig, men att bära det bland folk är likgiltigt med att gå ut med pyjamas och bör under inga villkor tillåtas. Jag har funderat på att komma med ett lagförslag om att det skall vara straffbart med trettio piskrapp, alternativt döden, att ha på sig mjukisbyxor på allmän plats.

Jag skulle, om jag var tvungen, kunna komma på oändligt många fler stilmässiga felsteg som folk envisas med att göra, men väljer att vänta med detta till en annan gång. Jag tillhandahåller mig möjligheten att medge vissa undantag till dessa regler, men att dessa är ytterst sällsynta och bör undergå rättsprocess innan de sanktioneras.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311304.65391933033

2011-09-11T19:14:00.001+02:00

Jag hade tänkt lägga in en länk till vad som skulle vara dagens låt (Snake Hill med Conor Oberst and the Mystic Valley Band) men i mitt sökande fann jag det här och var tvungen att dela med mig av underbarheten.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311305.0538115169

2011-09-11T15:44:00.008+02:00

Ni som läser Elle (i alla fall brittiska) känner nog till segmentet ’My life in books’. Här tänkte jag försöka göra något liknande och lista några böcker som betytt mycket för mig. Dem jag kommer ihåg just nu i alla fall.

Astrid Lindgren, I Skymningslandet

En av mina favoritböcker när jag var liten, framför allt på grund av illustrationerna av Marit Törnqvist. Den är full av vackra färger och härliga Stockholmsbilder. Boken handlar om pojken Göran som är sängbunden på grund av ett dåligt ben. I skymningen kommer dock Herr Liljonkvast inflygande genom fönstret och tar med Göran på äventyr i Skymningslandet. Det är en vemodig men samtidigt hoppfull och mysig bok. Något som jag alltid uppskattat med Astrid Lindgren är att hon inte tar för givet att barn inte förstår eller känner. Vissa av hennes berättelser innehåller olycka, död och sorg men istället för att försöka skydda barn ifrån det, talar hon om det på ett rakt och uppriktigt sätt som ger något mycket viktigare än skydd, nämligen förståelse.

Ilon Wikland och Rose Lagercrantz, Den långa, långa resan

En annan gammal favorit, även den mycket vemodig men mycket vackert illustrerad (ni kanske börjar se vad jag är mest intresserad av). Boken bygger på Ilon Wiklands egen barndom, hur hon som barn kom till Sverige från Estland. Jag tror att mamma köpte den lite för att farfar är (eller var) från Estland, faktiskt inte så långt ifrån staden Haapsalu där Ilon till stor del växte upp, men det tänkte jag inte på när jag var liten. Jag intresserade mig som sagt var mest av bilderna, och hur otroligt sorgligt det var när hennes hund dog. Bilden av den döda hunden (som jag har för mig var en sibirian husky), vars blod var lysande rött mot den vita isen, bär jag fortfarande med mig. Har för mig att det även var i denna bok (eller uppföljaren) som en katt ramlade ut ur ett fönster. Dock har jag även lite trevligare minnen av den, som när hunden slickar tallrikarna (kallas att diska).

J.K. Rowling, Harry Potter-böckerna

I början var jag inget jättestort Harry Potter-fan, även om jag tyckte om dem. Mamma läste de tre eller fyra första böckerna högt för mig och min bror. Dock har jag genom åren varit aktiv på olika forum och haft mina perioder av något överdriven besatthet. Men den största anledningen till att Harry Potter-böckerna är med på denna lista är att de var dem som fick mig att börja skriva. De första ordentliga berättelserna jag skrev, alltså bortsett från strunt och historier om giraffer som jag dikterade för mamma, var Harry Potter fanfiction. Tror dock inte att jag avslutade någon av dem (som vanligt alltså), men de var i alla fall början på mitt mer aktiva skrivande. Dessutom var det väldigt roligt att få respons på det jag skrev, framför allt på Hoggy där bland annat Harry Utter hade några hängivna läsare.

Kevin Crossley-Holland, Den magiska stenen

På mellanstadiet läste jag Kevin Crossley-Hollands trilogi om pojken Arthur som följde legendens Kung Arthurs liv i en magisk obsidian. Jag var redan innan mycket intresserad av medeltiden, riddare och sådana saker men detta var det verkliga startskottet för vad som hittills har varit ett livslångt intresse för Kung Arthur. Sedan blir det ju inte sämre av att böckerna är otroligt bra. Jag läste om lite av den första boken och fann att den inte var alls lika bra som jag mindes, men det är för att den är skriven mer för dem i den åldern jag var då. Insynen i ett barnapsyke är fantastiskt realistisk och även om historien utspelade sig för hundratals år sedan kände jag igen mig, då. Boken varken under- eller överskattar ett barns (i sådär tolvårsåldern) förståelse utan träffar helt rätt. Den är inte så enkelt skriven som en barnbok, men är tar sig inte alls på lika stor allvar som en del ”ung tonåring”-litteratur. Mellan okomplicerade bilderböcker och ungdomsromaner som alla verkar handla om barn med emotendenser finns ett vidsträckt ingenmansland som endast verkar befolkas av Astrid Lindgren och Kevin Crossley-Holland.

Louise Rennison, Georgia Nickolson-böckerna

Under tonårstiden är det svårt att hitta böcker som passar en, och jag tror inte jag någonsin lyckades. Dock fanns det många böcker jag tyckte om och några av dem var böckerna om Georgia Nicolson. Jag kände aldrig igen mig särskilt mycket i dem men det hindrade mig inte från att finna dem otroligt roliga och uppfriskande frispråkiga (ett, som ni kommer märka, återkommande tema). Det är få böcker som jag skrattar lika hjärtligt åt när jag läser dem, och framför allt inte varje gång jag läser om dem. Annat är det med Georgia. Som karaktär är hon ganska osympatisk men så fantastiskt underhållande att man förlåter henne allt och skrattar ikapp med allt hon säger. Hon var lite av en räddning under en tid då det mesta, förutom Georgia och Dave in the Afternoons (radiopratare på Rockklassiker), gjorde mig ledsen eller i bästa fall likgiltigt. Dessa böcker är inte alls djupa, de lämpar sig inte direkt för analys men de är helt obeskrivligt roliga och ibland (oftast, tycker jag) behöver man sluta vara så allvarlig och bara ha kul. Att har roligt och må bra är viktigare än att analysera sönder varenda nyans av ett verk, tycker jag, och det skrev jag i en recension av en av dessa böcker för en svenskauppgift.

P.G. Wodehouse, The Girl in Blue

Det är inte ofta jag får sådana riktiga aha-upplevelser av böcker, men första gången jag lästa Wodehouse var verkligen en sådan. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag visste direkt att det inte bara var sådana här böcker jag ville läsa, utan även skriva. Jag insåg direkt att jag funnit en själsfrände. The Girl in Blue är otroligt underhållande och, som alla Wodehouses böcker, fantastiskt välskriven. Det är få författare som det är en så otrolig fröjd att läsa. Man bara följer med strömmen av underbara ord och förundras över att man kan skriva så och känner sig inte lite avundsjuk för att man inte är på långa vägar lika genialisk själv. Sedan är det även en väldigt underhållande och spännande historia, likt andra av Wodehouses verk full av förväxlingar som visserligen är komiska men som får en att oroa sig rejält och våndas över karaktärernas (som alla är så underhållande, välskrivna och originella att man riktigt förundras över att någon faktiskt kommit på att skriva ner dem!) öden. Det är en sådan helgjuten bok att man riktigt förskräcks av insikten att den tids nog kommer att ta slut.

Frankie Boyle, My shit life so far

En helt underbar självbiografi som, enligt författaren själv, kan verka onödig. Varför läsa en bok om en panelprogramsdeltagare? Jo, därför att det här är den mest underhållande bok jag någonsin läst. Det är absolut inget man skall läsa i en fullpackad tunnelbanevagn (och ska man göra det bör man i alla fall se till att gömma framsidan). Jag älskar Frankie Boyles grova och politiskt inkorrekta komedi och boken är precis vad man förväntar sig. Det är en bok om sex, droger och stand-up skriven på ett otroligt uppfriskande och frispråkigt sätt. Dock är den inte utan substans. Boyle har faktiskt riktigt bra värderingar och slår gång på gång huvudet på spiken, på ett så uppriktigt sätt att man inte kan låta bli att förstå (och hålla med!). Boken rymmer både insikt och igenkännande och när man har läst den är man, förutom jävligt glad, nog en lite bättre människa. Jag tycker att man ska stryka alla böcker som Ondskan och Möss och människor ur skolundervisningen och tvinga alla att läsa denna bok. Förutom att öka förståelsen för andra skulle det även leda till att folk slutade vara så satans allvarliga och oroa sig för att bli kränkta eller råka kränka andra. Det skulle höja toleransribban rejält och det tror jag vi behöver, eftersom det i detta samhälle inte verkar finnas något mellanläge mellan apati och rasism.

Detta är dem jag kommer på just nu, men eftersom jag läser ganska konstant och böcker ofta fungerar som bra markörer för milstolpar i livet (även om jag själv är en rejäl omläsare), kommer det antagligen komma fler likande listor.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311305.27444824955

2011-09-11T13:48:00.001+02:00

Bara ett litet Photoshop-projekt.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311307.4460933535

2011-09-10T18:46:00.007+02:00

Är helt förälskad i denna underbara Cake-låt: http://bit.ly/r6L8F0
http://www.cakemusic.com

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311307.62680745806

2011-09-10T17:13:00.004+02:00

I torsdags var vi ute på Holmhällar med skolan för att växtfärga. Vi använde oss av grått och vitt ullgarn som, efter att ha tvättats, betades med alun. Sedan färgade vi det med bland annat björk, hassel, valnöt, koschenill, bresilja och krapp. Vi gjorde upp eldar på stranden över vilka vi kokade garnet i stora kastruller. Det vart rejält rökigt och speciellt en eld gav ifrån sig en riktigt ruskig rök som kändes sträv i halsen. Att växtfärga är en syssla som till största delen består av att vänta (kanske man tittar till termometern då och då för att se efter att badet har rätt temperatur) så därför fanns även tid för att klättra i raukar, ligga i gräset, prata och fika.
Att växtfärga är inte särskilt svårt, men kräver tid och en vettig plats att vara på (en strand är lysande, dessutom hade en av våra lärare en teori om att bräckt vatten är det bästa att färga i). Det är lugnt lättare att färga plagg i tvättmaskinen, men tro mig när jag säger att detta sätt är att föredra.

Växtfärger fäster sig absolut bäst i ullgarn. Tvätta först garnet så att det inte är så fett. Sedan ska det "betas", dvs. kokas med alun. För 1 hg garn krävs 20 g alun. Detta ska kokas i fem liter vatten (man behöver alltså en rejäl kastrull) i en timme. Temperaturen skall vara 90 grader för de flesta färger.
Färgsoppan (färgmaterialet i fem liter vatten) skall kokas i en timme innan garnet läggs i. Sedan är koktiden en timme för ett hekto garn. Efteråt kan man även göra ett efterbad på en timme, dvs. lägga i en ny omgång garn i badet. Detta får inte lika mycket färg.

Det finns många olika växter man kan färga med, dessa använde vi (måtten gäller 1 hekto garn i 5 liter vatten):

Krapp. Vid färgning används roten som ger en röd färg. Använd 100 g som klipps i småbitar och bör ligga i vatten över natten. Tillsätt även 8 g vinsten. Observera att krapp ej skall kokas i vatten vars temperatur överstiger 70 grader.
Koschenill är en sköldlus som stöts i mortel och även den bör ligga i blöt över natten. Använd 20 g och tillsätt 8 g vinsten.
Bresilja ger en blå eller blålila färg. Det är barken från ett sydamerikanskt träd som används. Använd 100 g och tillsätt 10 g vinsten. Bör läggas i en påse för att barkbitarna ej skall fastna i garnet.
Bladvass ger en gulbrun färg om man använder fröställningarna (de där vippiga, grålila sakerna högst upp). Av dessa behöver man cirka 300 g.
Av valnötsblad och dess nötter (med fruktkött) får man en mörkbrun färg. Man behöver ungefär ett kilo.
Stenlav ger en rödbrun färg. Garn som färgas med stenlav behöver inte förbetas. Använd 400 g lav och tillsätt 50 ml ättiksyra. Kokas i två till tre timmar.
Hassel ger en grön färg. Använd 1 kg färska hasselblad. Ta upp garnet efter en timme, tillsätt 10 g järnvitriol och låt koka i ytterligare 15 minuter.
Ett kilo färska björklöv ger en gulgrön färg.

Färgerna varierar något beroende på garnet, vattnet och den kondition färgämnet är i.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311307.87011669215

2011-09-10T15:03:00.002+02:00

Jag tänkte bara, i brist på annat, dela med mig av några av mina favoritcitat.

"I'll have no participation, in this vampire pussification" Mark Douglas, Emo Vampire Song, Key of Awesome #3

"When I was growing up, my family was so poor we couldn`t afford to pay attention." Mr. T

"Livet är ett skämt. Du kan bara inte se det roliga eftersom det är på din bekostnad." Aron Flam.

"All are lunatics, but he who can analyze his delusions is called a philospher." Ambrose Bierce

"True ease in writing comes from art, not chance; As those move easiest who have learned to dance." Alexander Pope, An Essay on Criticism

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311309.57819634705

2011-09-10T00:06:00.002+02:00

Jag har sagt det förr men jag säger det igen: jag ska bli mer aktiv här. Jag gör inte så mycket nu efter skolan på dagarna, annat än sitter på mitt rum och är emo. Dessutom gör vi ju mycket i skolan som jag kan berätta om, har bland annat en hel del bilder som ni ska få (utöver "bildbomben" i förra inlägget). Dock har jag även några andra bloggar och andra förpliktelser (typ läsa och skriva), så inlägg varje dag blir det nog inte, men jag ska allt skärpa mig.

Saken är den att jag inte riktigt tycker om att skriva om strunt (det är sånt man har Twitter till). Jag vill inte skriva saker som "jag åt en macka och hade på mig min urtjusiga blus jag köpte igår", om jag inte kan ge det någon slags substans eller göra det roligt. Det finns otroligt många bloggare, och kända sådana, som skriver på ett töntigt, hasplat sätt som jag tycker är så attans fult och blasé. Jag är mån om att det ska se snyggt ut, om ni förstår vad jag menar, och låta snyggt, även om det bara gäller Twitter eller Facebook.
Dock avviker nog mina föreställningar om vad som är viktigt och/eller roligt en hel del från allmänhetens uppfattningar. Det ger jag dock blanka fan i och ger er denna lilla lista innan jag säger godnatt:

Saker ingen kan vara utan:

Armékniv. Man vet aldrig när man behöver en skruvmejsel, en sax eller bara något att peta med. Armékniven (som jag personligen kallar fickkniv) som min pappa köpte till mig för länge, länge sedan har gått igenom en hel del. Den har hjälpt mig att skriva i skruvar, den har fungerat som hammare och den har underhållit mig rejält med alla sina små utfällbara tillbehör. För mig är den rätt oumbärlig.
Karlssons klister. Limmar ihop det mesta. För någon som ofta har sönder saker, pysslar eller bara är uttråkad är ett bra klister räddaren i nöden.
Kortlek. Är man uttråkad finns inget bättre än att lägga en patiens, spela finns i sjön eller öva på sin Gambit-imitation (kasta kort omkring sig hej vilt, alltså).
Tändstickor. Ljus tänder inte sig själva, vet ni.
Nål och tråd. Jag kan inte bara skruva i skruvar, jag kan laga hål i kläder också. Det trodde ni inte, va.
Bärbar skivspelare och en Rolling Stones-skiva. Ni kan stryka allt annat, det räcker fan med det här.

Detta är något jag ska försöka göra mer; berätta och beskriva utifrån föremål. Ni kan bland annat vänta er ett intressant inlägg om tekoppar och så tänker jag nog ta och rabbla min lilla lista på mode-faux pas. Något att se fram emot med andra ord.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311310.18911719933

2011-09-09T18:44:00.002+02:00

Var på utflykt till Sudret på södra Gotland med skolan i onsdags och hälsade på Gubben. Här följer lite bilder, sedan kommer även bilder från växtfärgningen på Holmhällar igår.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311310.5649733638

2011-09-09T15:29:00.001+02:00

Är man på Gotland så är man. Var och tittade på när fåren klipptes i tisdags och fick en lektion i skinn.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311312.5083079656

2011-09-08T22:25:00.001+02:00

Två stränder, två år emellan. Två döda måsar.

Den första bilden tagen i Pärnu, juli 2009 med Canon EOS 350D. Bländare: F/14. Slutartid: 1/500 sek. ISO: 400. Brännvidd: 37 mm. Den andra tagen i Sundre, september 2011 med Nikon Coolpix S8000. Bländare: F/3.5. Slutartid: 1/125 sek. ISO: 500. Brännvidd: 5 mm.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311326.10572044656

2011-09-03T23:18:00.003+02:00

I brist på annat kommer här lite gamla London-bilder.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311357.05818746827

2011-08-23T16:09:00.001+02:00

Här följer den tragiska historien om älgen Markus som jag skrev tillsammans med mina kära vänner Jesper och Rebecka nån gång under gymnasietiden. Känsliga läsare varnas för höga mängder strunt och avsaknad av vettigt slut.

Det var en gång en älg som hete Markus. Han var glad, men bara för en stund. Han vart arg för en fluga bajsade honom rakt i ögat! Han fick ett raserianfall och välte ett träd som ramlade över bävern Håkans glasskiosk. Så bet Håkan av Markus ena ben.
Markus skrek och var helt förtvivlad. Vad skulle han göra med bara tre ben? Han gick runt i skogen han bodde i och var deprimerad.
Han gick och gick tills han kom fram till en byggnad han inte kände igen. Bosse Trasts begagnade träben stod det på en skylt. De hade extrapris idag.
Markus blev glad och köpte sig ett bättre begagnat träben för bara 20 kronor. "Vilket kap!" tänkte Markus och spikade fast träbenet på sin kropp. Det gjorde ganska ont, men "vill man vara fin får man lida pin" tänkte Markus. Sen när han gått vidare med sitt träben och kände sig stolt delade träbenet på mitten, för Markus råkade snubbla över en bit paj. "Mm, paj" tänkte Markus och åt upp pajen.
Sen tog han fram sin gula lilla verktygslåda och lagade benet. Han skuttade vidare så gott det gick. Han hade aldrig varit särskilt bra på att snickra. Sedan fortsatte han ända tills han ramlade ihop. Han hade fått blodförgiftning av spiken som gick från benet till hans kropp. "Oj då" tänkte han i förtvivlan men glömde bort det eftersom han hade ett ensiffrigt IQ och reste sig upp igen utan att märka att han inte längre hade någon känsel i benet och vänstra skinkan. Detta utnyttjade mattanten Britta och tog Markus vänstra skinka för att strimla den och göra skinkfrestelse av den. Markus märkte ingenting förens hans mamma kom på besök.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311376.45579654985

2011-08-16T14:14:00.005+02:00

Jag lät dig krypa in under mitt skinn, och där har du krälat runt i flera år. Fast egentligen var det ju inte du, bara idén av dig. Dig kände jag nog aldrig, inte egentligen. Ändå har jag anklagat dig, jag har försökt att hata dig ibland och jag har hållit dig skyldig för så mycket.

Du har skadat mig, direkt och indirekt, bland annat genom att skada dig själv. Jag har tyckt att du varit arrogant och självisk. Det är väl alla i den åldern, jag också.

Du har uppfört dig illa och behandlat mig som luft; du har varit hur snäll och trevlig som helst. Fast egentligen tror jag att du aldrig gillade mig sådär riktigt, riktigt mycket. Du älskade mig inte och jag älskade inte dig, det kunde jag inte då och skulle nog inte ha gjort i alla fall. Vi var aldrig särskilt nära vänner, vi hade inte så mycket gemensamt. Och ändå lät jag dig påverka mig.

Jag vet ärligt talat inte varför. Jag har inte den blekaste aning om varför ja skulle bry mig om vad du gjorde och tyckte. Men det gjorde jag och det har påverkat mig på sätt jag inte riktigt kan förklara. Du fick mig att känna mig liten, obetydlig och väldigt ledsen. Mer än vad jag redan var, menar jag.

Men du ska veta att jag inte bryr mig längre. Det var ju inte ditt fel, egentligen. Visst har du gjort och handlat på sätt man inte borde, men det har nog gjort dig mer ont än mig. Jag tror inte du är så stark som jag trott. Jag tror att du i själva verket är mycket liten och rädd. Eller var det då i alla fall. Det är alla.

Hur det än är med den saken så bryr jag mig inte längre. Jag skulle nog med rätta kunna hålla dig ansvarig för i alla fall vissa saker. Mycket är bara strunt som jag lät mig påverkas av och mycket skulle nog kunna skyllas på åldern. Och mycket var endast mitt eget fel. Men det finns vissa saker du inte borde gjort.

Men det spelar ingen roll längre. Jag tänker inte längre på dig, jag anklagar dig inte och jag kan inte hata dig. Ärligt talat så håller jag på att glömma bort dig men jag hoppas att jag alltid kommer att ha kvar de bara minnen, för nog finns dem. Men utöver några goda minnen behöver jag inget av dig. Du är inte skyldig mig något och förresten vet jag inte om jag vill träffa dig.

Jag vet inte hur du är nu, lika lite som jag vet hur du var då, och jag behöver inte veta. Vi har inte pratat på flera år men det enda jag egentligen skulle vilja säga dig är: tack och hej, leverpastej.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311417.5719495181

2011-08-01T14:04:00.002+02:00

Vi har nu kommit halvvägs i berättelsen om Harry Utter och hans äventyr. Det sista, tionde kapitlet är ännu inte fullbordat, eftersom jag aldrig skrev mer än halva ungefär. Men jag skall skriva klart det så snart jag har tid och inspiration, så länge kommer jag att publicera resten med ojämna mellanrum. Här kommer kapitel 5.

Harry Utter och Magiskolan, kapitel 5 - tråkiga lektioner, nya lärare och onödigt jobbiga läxor

Jag satt vid katedern och väntade på att lektionen skulle börja. När den klocka som fanns någonstans i slottet (jag har fortfarande ingen aning om var) klämtade lite glatt öppnade jag dörren. Där utanför stod de små förstaåringarna och såg ytterst osäkra och skeptiska ut. Kanske det var för att de inte riktigt trodde att vi var fullt kvalificerade att vara lärare. Och jag kan inte annat än hålla med dom (ett ord, Delfinen). Men Dummadåre var, som namnet säger, en dum dåre, otroligt optimistisk och naiv (och paranoid, fråga mig inte hur det går ihop). Det var meningen att jag och Natta skulle hålla lektionerna tillsammans, men hon var försenad. Så jag började lektionen. Men det tog cirka femton minuter innan dom små djävlarna höll käften (ursäkta). Och då hade Nathalie hunnit komma. Så vi kunde börja.

- Välkomna till er första öh, ja vad är det för ämne nu igen? Jag såg förvirrat på Natta som bläddrade i några papper och sedan svarade.

- Försvar mot de lätt dunkla krafterna. Jag nickade lite lätt och vände mig mot de halvsovande små snorungarna (ursäkta). Jag busvisslade (vilket jag egentligen inte kan) så att de vaknade.

- Så, nu ska vi börja! Fram med trollstavarna och bort med böckerna. Det står inget viktigt i dom i alla fall, rektorn tyckte bara om illustrationerna. Eh, ja. Vi börjar med att ni går ihop två och två och försöker döda varandra. Förlåt, BEDÖVA varandra… Så sätt igång…

Klassen satte mycket riktigt igång, medans jag och Nathalie gick runt och bedömde deras prestationer. Harry och Rånald låg båda avsvimmade på golvet, eftersom de hade fyrat av förhäxningarna precis samtidigt. Herr Minestrone gjorde sitt bästa för att försöka bedöva en Suddig-ficka vars namn var Millméte Stonedbull. Det var inga problem att träffa henne, för hon var ofantligt stor. Men tyvärr så gjorde storleken att Herr Minestrones futtiga förtrollning inte besvärade henne ett dugg. Det blev inte bättre av Herr Minestrones (från och med nu kommer hon att heta HM) hår stod ut åt alla håll och hindrade henne från att se någonting över huvud taget. Overline Underline (hette hon så? Kollar i klasslistan… jupp) lyckades otroligt bra, trots att hon, liksom de flesta här på Högkvarts, var totalt IQ-befriad. När lektionen var slut kutade alla genast iväg med en väldig fart. Kanske var det för att spara tid så att de skulle kunna hinna med att göra de läxor vi gett dem (att skriva en fem pergamentrullar lång uppsatts om ordet ”grodlårsstuvning”). De hade rast nu och den tillbringade Rånald (kort Rån) gjorde någonting som Harry och HM inte fick vara med på.

- BE AR BE! vrålade Rån och skuttade iväg. Harry såg förvånat på HM som inte heller såg ut att fatta nånting.

- Det är säkert nån av hans förkortningar, konstaterade hon till sist. Han är ju expert på förkortningar. Harry nickade frenetiskt för att visa att han höll med och drog sedan med sig HM till Stora Salen för att äta lunch (brysselkålsstuvning med spenat och pulvermos).

När Harry och HM hade ätit klart spatserade de runt i de krokiga och onödigt långa korridorerna, som alla var prydda med diverse porträtt av vrålande häxor och trollkarlar. Plötsligt var korridoren framför dem avspärrad av en gigantisk stenhög. Högst upp på stenhögen stod Rån och skrattade för fulla muggar. Då kom rektor Dummadåre springande.

- Vem har gjort det här!? gormade Dummadåre.

- Det var Rån, professorn, sa HM och pekade ohyfsat på Rånald.

- Hjälp, ett rån! pep den paranoide professorn (eller, han var ju rektor egentligen, men det lät mycket roligare så här…). Och det är oartigt att peka! pep han när han skuttade iväg mot solnedgången.

Nästa lektion för förstaåringarna var Korttrick. Det var det ämnet som Jacob undervisade i. De flesta misslyckades grovt med att trolla bort en kortlek, trots att de har till gång till riktig magi. Men sånt är livet. Dummadåre hade installerat ett nytt larmsystem (väldigt fort med tanke på att det bara var nån timme sedan ”rånet” hade inträffat). Det gick igång så fort en mygga kom in i slottet. Om däremot ett troll skulle ta sig in gav larmet inte ifrån sig ett pip. Så fort Dummadåre har förstått det (det kan ta ett tag) kommer larmförsäljaren troligtvis att bli stämd, och möjligen korsfäst…

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311439.61358447495

2011-07-24T12:59:00.001+02:00

Harry Utter och Magiskolan, kapitel 4 - Tåg, super-"hjältar" och Hulk-liknande hejdukar

Nu var det dags. Harry o C:o skulle ge sig av till tåget för resan till Högkvarts. För att ha möjlighet att observera dem under deras skolgång hade både jag och Nathalie tagit tjänst på skolan. Vi hade med andra ord lyckats infiltrera Högkvarts. Något som ansågs vara omöjligt, då rektorn sades vara onaturligt paranoid. Jag började tro att det var sant när jag gick igenom metalldetektor-spärren innan jag fick gå ombord på tåget. Ni kanske fått känslan av att Harry Utter verkligen är en utter, med sitt lilla utter-hem, och att Rånald den fantastiske flygande bävern faktiskt är en bäver. Men så är inte fallet. Harry råkar bara vara så övernaturligt besatt av uttrar, att han bytt efternamn och bor i ett utter-hem. Jag kallar honom för utter eftersom han har sagt åt mig att göra det, och man kan inte gärna säga nej till den som räddat hela trollkarlssamhället med en rökbomb och några smällare. I Rånalds fall var det bara så att han hade väldigt stora tänder, och kallades för bäver. Dessutom var han väldigt spinkig och andra brukade använda honom som avreageringsföremål genom att kasta boll med honom, därav den fantastiske flygande bävern.

Med vår vanliga tur hittade jag och min kompanjon snart en tom kupé. Där satte vi oss till rätta men stördes snart av att inga mindre än Harry Utter med släp kom indundrandes. Dundrandet berodde på deras nya cementskor. Ytterst otrevligt frågade de om de kunde slå sig ner, men vi var så upptagna av att titta på Rånalds minst tre centimeter långa tänder att vi inte kunde säga något. Tydligen tog de våran tystnad som ett ja. Efter en stund av obehaglig tystnad kom en liten vätte (Harrys ord för dvärg) på cirka 145 centimeter in i kupén, åtföljd av två gorillaliknande varelser som var ungefär dubbelt så långa som vätten, och fem gånger så breda. Vätten var, som ni säkert förstått, Dragsko Muy-ful.

- Min älskade vätte! utropade Harry. Med glittrande ögon synade han vätten från topp till tå. Så fick han syn på vättens strumpor. Gröna. Harry avskydde gröna strumpor.

- Jag avskyr gröna strumpor! Från och med nu är du min värsta fiende!

- Moahahahaha, sa Dragsko och frustade fram ett skratt som var mycket likt Jacobs cepe-garv. - Järna för mej din lilla utter! gormade Dragsko. Sen tog han fram sin trollstav och började gasta obegripliga ord. Så hoppade plötsligt en svartklädd figur fram genom väggen.

- Jag är Super-Kobbe, mörkrets andedräkt! sa han. Mycket riktigt var det Jacob iförd sina vanliga kamouflagemönstrade Converse, AC/DC-tröja, svarta tältbyxor samt en svart mask. (Jag ville gärna att den skulle vara rosa eller glittrig eller nått, men det finns risk för att Kobbe dödar mej då. Eller, försöker i alla fall…) Jacob drog fram en pinne och började peta på Dragsko med den. Dragsko skrek och fnissade om vart annat tills han tog till flykten med sina abnormalt stora hejdukar.

- Moahahaha! Jag är bäst! I säkert tio minuter höll Jacob på att vråla om hur bra han var och hur dålig Dragsko var. Han slutade plötsligt när ljuset släcktes. Hela kupén, säkert hela vagnen och tåget var svart. Det enda som syntes var ett blått, spökliktljus. Så syntes några skuggor utanför kupédörrens glas. Dörren öppnades sakta och ljuset kom gradvis tillbaka. Först när det var helt återställt till det vanliga såg jag vilka det var. Hemska varelser som jag mycket väl kände igen. Det var Mr Lordi och Amen från Lordi.

- Hi, I’m Mr Lordi, brummade Mr Lordi. This is Amen.

- Ehum, we... we know, sir, Mr Lordi, sir... stammade vi (jag, Nathalie och Jacob; de andra hade ingen aning om vilka Lordi var).

- Änd just ho is mister Lordi? frågade Harry på ytterst dålig engelska.

- They won the ESC, säger Natta såklart, eftersom det är så det är.

- Vat is Ee Ess Cee?

- Eurovision Song Contest, you stupid eh, vad heter utter på engelska?

- Eh, I donno… why don’t you googel it?

- Cause I don’t have a computer?

- I got one! Otter! Utter på engelska heter otter! På finska heter det saukko.

- Intressant hördu. Var var jag? Just det… You stupid otter!

- Hey! Harry viftar ytterst förolämpat med sin trollstav mot mig. Snabbare och snabbare viftar han med den tills den till slut går av på mitten och skickar iväg massa gröna strålar åt höger och vänster (och framåt och bakåt och upp och ner, men man brukar bara säga till höger och vänster). Två av dem träffade Mr Lordi och Amen så att de försvann (det visste jag förstås inte då, men det visade sig att de återvänt till den plats de kommit ifrån, vart det nu var…).

- Vad gjorde du nu din lilla efterblivna, inkompetenta, förbannade (jag fortsatte i all evighet, men eftersom det jag sa varken får plats eller är tillåtet här, skriver jag inte ner det). Harry satte sig trotsigt med armarna i kors och tjurade under hela resan. Nathalie påpekade att vi kunde straffa honom, men vi lät bli. Istället tog vi itu med frågan, vad tusan gjorde Jacob här? Och hur kunde han hoppa fram genom väggen? Det visade sig att också han skulle bli lärare på Högkvarts och det fanns en hemlig dörr i väggen, det var därför han kunde komma igenom den. När han förklarat klart (han fick upprepa sin historia flera gånger eftersom varken jag eller Natta förstod nånting av den) kom Dragskos hejdukar, Crab the crab och Boil in oil in i kupén. Rånald och Harry drog genast fram sina skamfilade trollstavar (Rånalds trollstav hade blivit utsatt för återkommande attacker från ett slippapper) och började peta på dem. Men när Crab the crab och Boil in oil mullrade hotfullt (ljudet kom från deras magar, framkallat av de petande trollstavarna) slutade de.

- Vi skulle säga att, alltså Dragsko sa till oss, att vi skulle säga till er, eller Utter, ja, att de ska duellera imorgon kväll klockan tre på eftermiddagen i entréhallen.

- Ni vet att vi är lärare va? Jag glodde misstänksamt på de stora Hulk-liknande varelserna (bortsett från att de var mer grisrosa än gröna).

- Eeeeh…

- Det är helt i sin ordning. Tjugo poäng till det elevhem ni hamnar i. Crab (the crab) och Boil (in oil) såg ytterst förvirrade ut. De visste inte att det ingick i vår fenomenala plan att ge poäng så fort någon gjorde något otillåtet. Men det skulle vi såklart inte berätta för dom, och dom var för dumma för att räkna ut det själva.

När vi äntligen var framme vid stationen skulle förstaåringarna simma över sjön till slottet. Själva skyndade vi oss till Honnörsbordet för att inta våra platser och bevittna när de halvdränkta småpluttarna sorterades. Harry, Rånald och Herr Minestrone kom alla i Goodindoors, de korkat modigas elevhem. Dragsko, Crab och Boil kom i Suddig, de ofantligt fula, korkade och elakas elevhem. De elever som inte gick i Goodindoors eller Suddig gick antingen i Revavklo, de fantastiskt smarta men lättirriterades elevhem, eller Humbug, de ofantligt lättlurade och onödigt godhjärtades elevhem. När sorteringen var klar höll Dummadåre ett tal.

- Kära elever… och lärare. Vaktmästare, skogvaktare… spöken, trädgårdsalfer, spindlar, flugor (listan var lång, och jag är slö, därför får ni hålla till godo med denna förkortade version). Välkomna till ännu ett år på Högkvarts Magiskola för, öh, magi ja. Eller om det är ert första år, välkomna hit! Och om det är ert sista… eh, välkomna hit! Jag skulle vilja börja terminen med att hålla ett litet tal. Om, ja, jag hade skrivit ner ett, men det verkar som om någon ätit upp det (skogvaktaren Robust Högrid rodnade under ZZ Top-skägget). I alla fall, jag vill tacka alla som kunnat komma idag. Jag vill också tacka mina föräldrar, min maneger, mitt skivbolag, alla som gjort detta möjligt för mej. Ni ska veta att jag är otroligt tacksam, det är inte varje dag man är nominerad till MTV Video Music Awards… (Mint-Eva McGummistövell hostade ”diskret”) Åh, jaha, nej, fel tal. Nåja, välkomna. Eh, hugg in…

Alla började glatt äta utan att bry sig mer om den mentalförvirrade rektorn. Efter det var det bums i säng, eftersom lektionerna började redan igår.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311447.89050608827

2011-07-21T12:30:00.002+02:00

Harry Utter och Magiskolan, kapitel 3 - Spioner och shopping

Medans jag var på mitt fruktlösa uppdrag i utter-hemmet, hade jag placerat ut en rysk (i alla fall 50% rysk) spion på Lilla Storgatan för att övervaka uttern & C:o. Spionen i fråga var min nära vän Nathalie, och så här löd hennes rapport:

09.53 Jag sitter på Café Mulmdunk och dricker varm hallonsoda. Solen skiner, det är fem stycken moln på himlen. Kaféet luktar kaffe och kanelbullar. Vinden blåser från nord-ost, cirka 0,7 meter per sekund. Just nu cyklar en gås förbi mej. Jag undrar om han är släkt med Mårten, eller den där gåsen i Babe. Eller det kanske inte är någon gås med i Babe. Hur som helst, gåsen har nu cyklat bort. Några bord bakom mej sitter Harry Utter, Rånald MacDånald och Herr Minestrone Granskog. Det är dom jag ska likvidera, förlåt, spionera på. Just nu sitter de och dricker fisljummen saft (jag mätte temperaturen när de tittade bort, 13 grader Celsius) och slickar på sina halvsmälta glassar. Just nu tittar jag på dem med mina spionglasögon, med speglar, så man ser allt bakom sig… I alla fall. Nu kommer Anders Lundin gående.

- Hej Anders! hojtar jag.

- Hej hej, säger han. Vem är du?

- Jag heter Nathalie och är 50% rysk spion, säger jag.

- Jaha, säger han. Ska vi sjunga allsång?

Det tyckte jag att vi skulle, så vi började skråla Stockholm i mitt hjärta. Tyvärr så skrämde det iväg de som jag skulle likvid…, eh, spionera på.

10.14 Jag och Anders hade precis börjat sjunga ”Far, jag kan inte få upp min kokosnöt”, när jag märkte att de jag skulle likv…, S P I O N E R A på, var borta. Men jag ville inte vara ohyfsad, så jag satt kvar med Anders och snart hade vi sjungit ut hela Allsångshäftet. Vi drog Stockholm i mitt hjärta ännu en gång, och sen gav jag mej iväg för att leta reda på de jag skulle S P I O N E R A på.

10.24 Jag hittade dem i en affär med namnet ”Madam Malätens Klädnader för obefintliga tillfällen”. Diskret tog jag mig in i affären medans jag sjöng ”Som en gummiboll” med tillhörande finsk dialekt. Jag hittade Utter å C:o längst in i affären, där de stod och synade några neonrosa Högkvarts klädnader. Jag försökte smälta in genom att betrakta en hemsk senapsgul sak som visade sig vara Madam Maläten.

10.56 Nu har de valt ut ett dussin klädnader var. Det tog ett tag för dem att hitta rätt storlek och en neonrosa nyans som inte skärde sig mot Rånalds röda tuppkam. Det sistnämnda lyckades de inte alls med, men Herr Minestrone blev så uttråkad av Rånalds och Harrys mode-diskussion att hon övertalade dem att den rosa färgen var fantastiskt fin mot den röda tuppkammen. Det tog ungefär tjugo minuter att övertala dem. Sen försvann de igen…

13.49 Nu har jag hittat dem. Men de verkade redan vara klara, för nu försvann de ut genom tegelväggen. Då var jag väl klar här. Uppdraget slutfört. Roger ut.

Jag måste erkänna att jag blev lite besviken, men å andra sidan är inte Nathalie världens mest begåvade människa, eller spion för den delen. Jag kanske inte skulle ha sagt det där, men gjort är gjort. Förlåt Natta, hoppas att du inte överger mej över den här lilla incidenten efter 12 års vänskap…

- Här hittas lite bevis på textens ålder; jag har nu känt Natta i närmare 16 år.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311455.71946347033

2011-07-18T15:56:00.002+02:00

Bounty II sjösattes från Nova Scotia 1960. Byggandet av båten, en rekonstruktion av Bounty, skedde på uppdrag av MGM som använde den i remaken av 30-talsrullen Myteriet på Bounty (vid originalfilmens inspelning var segelskepp fortfarande i bruk så man fann ingen anledning att bygga ett nytt). Orginalskeppet var från början ett tremastat lastfartyg och kallades då för Bethia. 1787 modifierades det och utrustades med några kanoner för att medverka vid en botanisk expedition i Stilla Havet. Då kallades det för His Majesty's Armed Vessel the Bounty (alltså inte HMS Bounty). 1789 skedde myteri på Bounty, lett av Fletcher Christian, och brändes ner året efter. Bounty II har på senare tid medverkat i bland annat andra och tredje Pirates-filmen och står för nuvarande förankrat vid kajplats 107 på Skeppsbron i Stockholm, till och med imorgon.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311455.7897640791

2011-07-18T15:17:00.003+02:00

Roat mig i Photoshop lite bara.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311458.5731227803

2011-07-17T14:54:00.001+02:00

Harry Utter och Magiskolan, kapitel 2 -Lyckostenar, dagböcker och gröna hårband

Nästa dag försvann Harry, Rånald och Herr Minestrone in till stan för att inhandla det de behövde på den magiska gatan Lilla Storgatan (som man kom till genom att gå rätt in i en vägg på Stora Nygatan, eller det kanske var Nya Storgatan…?). Medans de var borta passade undertecknad, den fantastiska författarinnan, på att smyga sig in i det lilla utter-hemmet. Iförd mitt nytillverkade gröna hårband och med lyckostenen runt halsen var jag säker på att jag skulle lyckas. Så smidigt som det bara går när man försöker ta sig fram i ett väldigt ostädat utter-hem smög jag fram till Harrys sängbord. Lådans låsa var ingen match för mej och min mormors hårnål. För att öka dramatiken öppnade jag lådan mycket långsamt. Ur den kom ett gyllene ljus, som blev större och större ju mer jag öppnade lådan. När jag tillslut fått upp den helt såg jag ner på den luddiga dagboken som var beklädd med rosa leopardfläckig fuskpäls. När jag tog upp den märkte jag att det var själva lådans botten som gav ifrån sig det där infernaliska ljuset. Men jag brydde mig inte mer om det, utan slog upp dagboken på första sidan. Det var dags att för lite research.

Sidan som var märkt ”Den 26/3” såg ut såhär…

”Kära dagboken!

Idag var en fantastisk dag! Vet du varför? Jag fick dej, dagboken! I födelsedagspresent av Rånald. Visserligen är det inte min födelsedag idag, men det är alltid kul att få presenter. Speciellt rosa, luddiga presenter som jag kan skriva mina allra hemligaste hemlisar i! Herr Minestrone påpekade att du faktiskt är en ganska tjejig dagbok, då blev jag sårad! Jag grät jätte mycket och så ringde jag Hedwig, hon förstod precis! Så här sa hon…

- Ring, ring-

- Hedwig! sa Hedwig glatt, helt ovetande om min sorg.

- Hej, Hedwig, det är Harry! sa jag med en lagom dramatisk ton.

- Åh, hej Harry! Men, varför låter du så där dramatisk?

- Jag har sorg!

- Åh, jaha… Vadå för sorg?

- Herr Minestrone sa att min rosa, luddiga leopardmönstrade dagbok som jag fick av Rånald i födelsedagspresent var tjejig!

- Jaha… men du fyller väll inte år idag?

- Rånald har lite problem med datum, och minnet…

- Jaha… Vad hade du för sorg sa du?

- Herr Minestrone sa att min dagbok var tjejig… Åh, Hedwig, vad ska jag göra?

- Eh, jo, jag vet inte riktigt…

- Inte?

- Nja, du kan ju alltid strunta i det…

- Åh, tack Hedwig! Nu känns det mycket bättre!

Sen la jag på. Åh, jag är så glad att jag har en vän som Hedwig, hon förstår mej och hjälper mej. Och nu har jag ju dej, söta dagboken…”. Jag la ifrån mig dagboken. Det var inte bara den som var tjejig, Harry var inte bättre själv. Inte för att vara elak, men jag började misstänka att han var bög. Inte bara för hans tjejiga dagbok och det nedskrivna samtalet med Hedwig, det som stod skrivet några veckor fram var tydliga bevis.

”Den 20:e mars

Kära dagboken!

Jag tror jag är kär! Idag när jag gick min vanliga morgonpromenad såg jag en alldeles fantastisk varelse! En liten blond, blåögd vätte! Ögonen var vid första anblick kalla men jag såg det varma i dem, jag förstod honom! Hans namn var Dragsko Muy-Ful och han var den vackraste jag sett! Förutom, dej dagboken!”.

Resten av den luddiga lilla boken var full med liknande tjafs, om vätten Dragsko och ointressanta samtal med Hedwig, presenter från Rånald och ingående förklaringar om hur Herr Minestrones kommentarer ofta sårade den lilla utter. Min lyckosten hade tydligen inte hjälpt, inte det fina hårbandet heller. Jag öppnade lådan medan jag höll för ögonen med ena handen och la tillbaks dagboken med den andra. Sen smög jag ut och hann precis gömma mig i en buske när Harry, Rånald och Herr Minestrone kom gående. När de försvunnit in i det lilla utter-hemmet vågade jag mig fram. Harry märkte tydligen att någon läst hans dagbok, för jag hade inte kommit långt när hans rop ljöd genom landskapet.

-NEEEEEEJ!!!!! Någon har läst mina hemligaste hemlisar!!!!! Ljudet drunknade i ett annat ljud, det som kom när en stackars lite utter grät hejdlöst över sin rosa, luddiga, leopardmönstrade dagboks fruktansvärda öde…

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311458.5917047184

2011-07-17T14:44:00.003+02:00

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311458.652302131

2011-07-17T14:12:00.001+02:00

Giggling in the garden

A frog amongst the roses

A little amphibious warden

Who among the thorns disposes

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311460.77587519016

2011-07-16T19:36:00.002+02:00

Filmen The Actors (2003) är skriven av Neil Jordan och Conor McPherson, den sistnämnda har även regisserat.

Historien handlar om den smått avdankade skådespelaren Anthony O'Malley (Michael Cain) och hans vän och kollega Tom Quirk (Dylan Moran). De spelar båda i en produktion av Richard III som utspelar sig under Andra världskriget och Richard III har blivit en puckelryggig nazist. För att bättre kunna sätta sig in i sin roll som Richard III besöker O'Malley Baltic Bar där han träffar småkriminella Barreller (Michael Gambon). Han får veta att Barreller är skyldig en stor summa pengar till Magnani, som han aldrig träffat. Detta får O'Malley att tänka ut en plan som går ut på att låta Tom agera mellanhand i återbetalningen av pengarna, eftersom ingen av de båda parterna har någon aning om vilka de andra egentligen är eller vilka de skulle sända. Han övertalar Tom om att erfarenheten kommer att göra honom till en bättre skådespelare men Tom veknar först när hans lägenhet brinner upp och han inte har någonstans att ta vägen. Han coachas av sin nioåriga systerdotter Mary (Abigail Iversen), som även hjälper dem när det trasslar till sig.

Fotografi står Seamus McGarvey för, och det är gjort på ett snyggt och stilla effektfullt sätt. Kostymdesigner är Consolata Boyle, som tidigare bland annat gjort The Queen och The Abtuction Club. Ciara Gormley och Johnny Byrne ansvarar för art direction respektive set decoration och tillsammans bidrar de till en film med både några landskap och tjusig interiörer (bland annat av Olympia Theatre i Dublin och dess fina glasmarkis).

Jag finner filmen snygg och underhållande, både rolig och med små sina djup. Man skulle ju kunna tänka sig att Moran står för det komiska och Caines ganska tragiska figur står för, tja, tragiken. Även om det till viss del råkar vara så så överskrids gränserna så smått. På det hela taget tycker jag att detta är en helt underbar film precis i min smak, även om jag inte riktigt kan förklara varför. Men om du vill se en mysig, knäpp och rolig film skall du helt klart se den.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311463.7666476408

2011-07-15T17:25:00.001+02:00

När jag gick i högstadiet skrev jag mycket Harry Potter fanfiction. Det mesta är ofullbordat eftersom jag tvunget skulle hitta på massa nya historier och sen försöka uppdatera allt på samma gång, vilket sällan gick. De flesta vart därför ganska korta och rätt osammanhängande.
Hur som haver, så skrev jag även några parodier. Den ena, betitlad Gösen, Bräda och Makrill i tomatsås, handlade om en gös, en bräda och en burk makrill i tomatsås som simmade runt i sjön och hade egentligen ingenting med Harry Potter att göra, annat än att den utspelade sig i sjön intill Hogwarts. Den består än så länge endast av fyra, väldigt korta kapitel.
Den andra var Harry Utter och Magiskolan, vilken var någorlunda populär på gamla Hoggy (hogwarts.nu). Det är en ganska dålig parodi som mest består av dåliga ordvitsar, internskämt och total avsaknad av handling. Nu tänker jag ändock publicera den här. Inte heller denna är helt fullbordad, men består hittills av nio kapitel och om ni tycker om den kommer jag kanske att skriva fler. Så, utan vidare spisning, här kommer första kapitlet av Harry Utter och Magiskolan!

Harry Utter och Magiskolan, kapitel 1 - Brevet från Magiskolan

Harry Utter låg tryggt och sov i sitt lilla utter-hem som han delade med sin inneboende Rånald MacDånald, den fantastiske flygande bävern. Plötsligt kom Herr Minestrone inrusande och förstörde deras hemtrevliga tillvaro. Herr Minestrone var faktiskt inte alls någon herr, utan en fröken, men Herr, i det här fallet, var inte någon titel, utan en del av hennes namn. Herr Minestrone Granskog. Rånald tyckte nu att jag hållit på för länge med att förklara Herr Minestrones förunderliga namn, och borde komma till saken. Herr Minestrone hoppade upp och ner som en tokig och viftade med armarna. Eftersom hon gjorde det så fort kunde man endast få korta glimtar av föremålet hon höll i handen. När hon efter ungefär tio minuter lugnat ner sig, räckte hon föremålet, som visade sig vara ett brev, till uttern Harry. Harry harklade sig och började läsa upp brevet.

”Högkvart. Magiskola

Rektor: Aluminiumburk Dummadåre

[Innehavare av Mörvin-orden av trettiosjunde graden, Korthusmästare, Överstetrollstav, Högste Storpamp i Korthusmästarnas Internationella Poker Klubb (KIPK)]

Kära herr Utter, herr MacDånald och fröken Granskog” läste han. ”Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats varsin plats vid Högkvart. Magiskola (högkvart. är förkortning för högkvarter)” Det visste jag inte! utbrast Rånald, som annars var expert på förkortningar. Harry tog ingen notis om honom, utan fortsatte. ”Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.” Harry gjorde en dramatisk paus. Egentligen så var det bara stycket som var slut, men Harry ville gärna kalla det för dramatisk paus. Texten fortsatte lite längre ner. ”Terminen börjar den 15 september. ” Visst är det konstigt! utbrast Herr Minestrone förtjust. Terminen börjar mitt i september! Inte heller nu tog Harry någon notis om det ovälkomna avbrottet, utan fortsatte som om ingenting hade hänt. ”Vi förväntar oss ert fjäderfä senast den 13 juli. ”Den trettonde juli är ju en fredag! avbröt Herr Minestrone igen. Fredagen den trettonde! Harry kunde inte längre dölja sin irritation, utan slog till Herr Minestrone i huvudet med pappret som han höll i handen. Inte för att det hade någon större effekt. Brevet var undertecknat ”Er tillfångatagna (inom kort frigivna) Mint-Eva McGummistövell, biträdande rektor”. Med brevet följde en lista. Den såg ut såhär:

”Uniform

Förstaårselever behöver följande:

Tre ombyten av enkla arbetsklädnader (neonrosa)

En enkel spetsig hatt (orange med lila prickar) för dagsbruk

Ett par skyddshandskar (gummi, valfri färg)

En vintermantel (gul, röda knappar)

Var snäll att observera att alla elevkläder ska vara försedda med namnlappar

Kurslitteratur

Alla elever ska ha ett exemplar av var och en av följande böcker:

Grundhandboken om förväxlingar (1:a graden) av Minpanda Gåspåk

Kokkonstens historia av Mat-Hilda Bagghov

Körkorts-teori av Ada-Bert Toffling

En nybörjarguide i förstoppningar av Mumrik Sandwich

Ett tusen icke-magiska örter och fotsvamp av Ful-Ida Sportson

Troll-drinkar och magstarka brygder av Arsenik Jagger (no relation)

Fantastiska vidunder och vart man inte bör gå för att undvika dem av Newton Schaman

De lätt dunkla krafterna: En vägledning i hur man skyddar sin nybakade cheesecake av Quentin Tarantino

Övrig utrustning

1 trollstav eller 1 trollspö (observera att 1:an uttalas som ”en” framför trollstav och som ”ett” framför trollspö)

1 kittel (guld med detaljer i platina och pärlemor och diamantdekorationer, standard storlek 3,75 och en halv)

1 uppsättning plastflaskor (1,5 liters)

1 sjörövarkikare

1 mässlingsvåg

Elever får även ta med sig ett fjäderfä av mindre modell, t.ex. en sparv, blåmes eller talgoxe.

Föräldrar erigeras om att förstaårselever inte få ta med sig egna lövblåsare”

Det sista fick både Harry och Rånald att se mycket bedrövade ut, eftersom de båda var mycket skickliga lövblåsarflygare.

”P.S. Anledningen till att ni fick samma brev är att professor Vesuvius Senap inte vill slösa med fler frimärken än nödvändigt från hans fantastiskt lilla frimärkssamling. D.S.”

När Harry till slut avslutat brevet, efter diverse avbrott och dramatiska pauser, tyckte Herr Minestrone att de genast skulle ge sig av till Diagonalvägen. Harry påpekade att man faktiskt skulle gå av på Månskärsvägen om man skulle till Heron City, och han hade absolut ingen lust att gå på bio idag. Istället lade han sig till rätta och somnade om i sin lilla utter-säng medans Herr Minestrone drog med sig den protesterande Rånald mot busshållplatsen.

- Ha i åtanke att jag skrev detta när jag var ungefär 14 och om möjligt ännu knäppare än jag är nu. Om ni orkat läsa hela så lämna gärna en kommentar, som man brukar göra i fanfiction-kretsar. Det gör mig ingenting om ni inte tycker om det, inte finner det roligt eller inte fattar, jag är högst medveten om att detta inte är en bidragande faktor om jag någon gång ändå skulle tilldelas Nobelpriset i litteratur.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311472.2594178081

2011-07-12T15:01:00.005+02:00

Här är lite bilder på saker som växer i vår trädgård.

Krollilja, Lilium martagon

Strandiris, Iris sibirica

Fuchsia, ?

Kirgislök, Allium aflatunense. Asteraceae?

Tulpan, Tulipa gesneriana. Sibirisk vallmo, Papaver croceum

Gullviva, Primula veris. Jasmin, Jasminum ?

Kirskål, Aegopdium podagraria

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311475.0357052258

2011-07-11T14:42:00.005+02:00

Vad är svenskt? Små röda stugor med vita knutar och dalahästar? Njae. Sverige är ett till ytan relativt stort land som på sina håll varit väldigt glesbefolkat, och är till viss del fortfarande. Denna isolation har lett till att traditioner utvecklats mycket olika på olika håll i vårt avlånga land. Dalahästar, till exempel, hör hemma i Dalarna, vilket namnet väl låter påskina, inte i Skåne eller Norrland.
Den bild av Sverige som vissa (för att ta ett slumpmässigt exempel, SD) har är en pr-bild som skapades någon gång runt sekelskiftet eller så, för att marknadsföra Sverige utomlands. Man skickade till exempel dalahästar till Världsutställningen för att göra reklam för svensk design, Sverige som turistmål och för att förmå människor att flytta hit. Alltså raka motsatsen till det dagens rasister använder bilden för.
Det finns ingen så kallad svensk nationalsjäl, vi är ett väldigt mångfacetterat folk, bland annat på grund av geografisk åtskildhet, tidigare invandring och influenser utifrån. Extremnationalister vill assimilera istället för att integrera, men vad finns det att assimilera till? Som FPs Jasenko Selimovic skrev i DN (http://www.dn.se/debatt/livslang-karlek-till-sill-och-potatis-ar-inte-svenskhet) måste vi kanske omformulera den så kallade "svenskheten" till något mer konkret och grundläggande, som inte har med tradition och etnicitet att göra. Själv fäster jag ingen större vikt vid termen svenskhet och har inget behov av att identifiera mig med min nationalitet, och jag ser heller inte poängen i att söka möta dessa rasisters behov och världsbild eftersom den inte alls grundas på vare sig logik eller fakta.
Men eftersom människor är människor, och därigenom fantastiskt otillräckliga, finns behovet att bistå med någon slags mall när man kommer till ett nytt samhälle. Denna skall dock inte grundas på tradition, religion eller något sådant, utan anpassas till själva samhällets uppbyggnad. Det jag anser att man behöver lära sig när man kommer till ett nytt land är detta:

språket - ett viktigt redskap för att göra sig förstådd och förstå andra så att man kan fungera i samhället
rättssystemet - man bör veta vilka lagar och regler som gäller för att ta sitt ansvar och veta sina skyldigheter och sina rättigheter, samt hur man går till väga om man gör orätt eller utsätts för orätt
hur man får arbete - man bör vara införstådd i jobbsökarsystemet, eftersom arbete leder till självförsörjning och integration i samhället
andra praktiska saker så som hur transport, handelsväsen, politik, ekonomi och sådant fungerar, samt hur man själv tar del av systemet och vet vad man har för skyldigheter inför det, för att påverka och åtnjuta vad det har till skänks.

Jag tycker att det är självklart att man ska få behålla sina egna traditioner men att man skall anpassa sig till det praktiska samhällssystemet. Därför måste man få information om vilka lagar och regler som gäller, vad man har för skyldigheter och rättigheter men man kanske inte behöver veta när Gustav Vasa blev vald till kung eller tvingas fira midsommar och jul. De flesta av oss "svenskar" gör det ändå mest för att äta och dricka för mycket, inte för att fira Jesu födelse.
Det allra bästa vore ju om vi alla kunde förlita oss på sunt förnuft för att avgöra vad som är rätt och fel, men ett problem med den taktiken är att vi är människor och därför ungefär lika förnuftiga som en apelsin är blå.

Se där, ett inlägg som behandlar integration, ger en känga åt både inbilska traditionalister och rasister, samt en rejäl dos misantropi.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311475.17351598164

2011-07-11T13:32:00.005+02:00

"My drawings inspire, and are not to be defined. They place us, as does music, in the ambiguous realm of the undetermined."

"I have often, as an exercise and as a sustenance, painted before an object down to the smallest accidents of its visual appearance; but the day left me sad and with an unsatiated thirst. The next day I let the other source run, that of imagination, through the recollection of the forms and I was then reassured and appeased."

- Odilon Redon, 1840-1916

The Crying Spider, 1881

The Spirit of the Forest, 1880

Flower Clouds, 1903. The Art Institute of Chicago

The Buddha, 1904

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311493.58691653993

2011-07-04T20:16:00.001+02:00

Kasta inte skräp - kasta varpa

Jag blir alltid lika förvånad när folk inte vet vad varpa är. Själv har jag vuxit upp med denna numera rätt ovanliga sport men de flesta (speciellt i min ålder) vet oftast inte vad jag pratar om. Därför tänkte jag ta och utbilda er stackare som ej träffat på denna sport.
Varpa anses ursprungligen komma från Gotland och kan vara en gammal vikingasport. En varpa ser lite ut som en diskus, med fördjupningar för fyra fingrar på ena sidan och tummen på den andra. Förut var de av sten men numera tillverkas de allt som oftast av aluminium. Till skillnad från diskus kastar man dock underarmskast, mer liknande boule.
De finns lite olika spelformer, så som individuell kula, lagkula, par och centimeter. Jag har inte så bra kolla på reglerna men målet är att kasta varpan så nära en pinne, nedstucken i marken, som möjligt.
Det finns även en amatörversion, då man ska kasta i en tunna, vilket kallas just kasta tunna.
De största tävlingarna är SM, som i år hålls i Boden, och Stångaspelen, som hålls i Stånga på Gotland, där man även kan tävla i andra gotländska underligheter som bollsporten pärk, spark bleistre, rövkrok och gutnisk femkamp.

För 20 år sedan fanns det många varpaspelare även i Stockholm, men antalet har minskat. De flesta som spelar är väl i den åldern att de började då, eller har vuxit upp med det. De yngsta varpaspelare jag känner är mina gamla grannar, som är några år äldre än mig (en av dem kastar i par med min mormor), vars föräldrar båda spelar. En av dem står och slipar sin varpa just nu. Mamma spelade förut, men min moster och mormor gör det fortfarande. Mormor har vunnit B-SM och tävlat i VM.
När jag var liten, när min mamma fortfarande, var vi ofta i varpakåken, där vi plockade rädisor och spelade pingis. Medans de vuxna tävlade brukade jag och bror min göra några halvhjärtade försök med mini-varporna, men vi brukade tröttna ganska snabbt. Jag kanske borde återuppta mina korta varpakarriär nu när jag ska flytta till Gotland.

Detta inlägg vart inte riktigt så informerande som jag hade tänkt, så om ni har lust att lära er mer så ta en titt på dessa länkar:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Varpa_%28spel%29
http://iof3.idrottonline.se/SvenskaVarpaforbundet/

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311501.76899416535

2011-07-01T20:30:00.001+02:00

Har inget vettigt för mig så roar mig med att redigera bilder i Photoshop. I brist på annat att lägga upp får ni här resultatet.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311575.6660641807

2011-06-04T21:09:00.003+02:00

http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-larde-oss-inget-om-demokrati

Enligt World Values Survey vill hela 26 procent av Sveriges ungdomar ha diktatur. Urvalet för undersökningen är visserligen litet men tydligen så minskar stödet för demokrati bland svenska ungdomar. Vilket mest ska bero på okunskap. Ursäkta, men jag finner det väldigt svårt att tro. Visserligen finns det otroligt många grymt korkade människor i min generation (tro mig, jag har träffat många av dem, fast jag önskar att jag sluppit) men att de inte ska ha fått lära sig vad demokrati är i skolan går jag inte med på. Det största problemet är apati. Ungdomar verkar vara helt ointresserade av vad lärarna säger eller på vad och varför man ska rösta. Som jag ser det beror detta främst på två orsaker. Ett, de är dumma i huvudet. Ni skulle inte tro era öron om ni hörde den skit som en del människor jag gick i skolan med hasplade ur sig.Två, de har inte haft Ingrid i samhällskunskap.

Redan från dagis får man lära sig att praktisera demokrati. Vill Pelle och Anna leka med bilar men Hasse vill bygga sandslott? Då får Hasse antingen nöja sig med att leka med bilar eller så får han bygga själv. Har Bengt gungat i en halvtimme? Nu är det Görans tur! Min mor jobbar på dagis så jag vet ett och annat. Dessutom har jag gått på dagis och i skolan själv och har full koll på vad demokrati är.
Vadå "lärde oss inget om demokrati"?! Har dessa människor inte haft samhällskunskap? I skolan får man konkret lära sig vad som är skillnaden mellan diktatur, republik, monarki och andra styrelseskick och hur demokratiska de är. Men som med det mesta annat folk lär sig i skolan idag går det in genom ena örat och ut genom det andra. Och dessutom verkar det inte spela någon roll om man lär sig något eller ej. Det är nämligen inte kunskap som är det viktigaste för att ta sig någonvart i detta samhälle; det är hur mycket väsen man för.

I högstadiet var inte jag heller överdrivet intresserad av samhällskunskap. Men jag lyssnade på läraren, gjorde mina läxor och allt det där man gör i alla ämnen. Gymnasiet var dock en helt annan sak. Jag hade en fantastiskt intelligent och engagerad lärare, som nu tyvärr gått i pension Om alla haft Ingrid som samhällskunskapslärare (eller lärare i vilket ämne som helst) skulle världen vara en mycket bättre plats!
Så kanske behöver man bättre lärare eller se över läroplanen. Men jag tror inte det är det som är det största problemet. Den här artikeln verifierar bara något jag länge har misstänkt: dagens ungdomar är skrämmande korkade.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311600.41412988334

2011-05-26T20:23:00.002+02:00

Bild: Carre Shetler Clarke

Jag vill bara säga att detta band, The Biters, är äckligt jävla bra. Låter lite som en blandning av Backyard Babies, Hardcore Superstar, Melody Club och kanske till och med lite Blink 182. Samt en rejäl dos 80-tals glam. Listan blir längre ju mer jag lyssnar på dem, ärligt talat, men min poäng är att de är ohyfsat bra och alla borde lyssna på dem! Flera av deras låtar finns på youtube eller deras hemsida, http://www.wearethebiters.com/!

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311609.21629249107

2011-05-23T15:17:00.003+02:00

I lördags såg jag senaste kapitlet i Fast & Furious-sagan. Det börjar med att Dominic Toretto (Vin Diesel) döms till livstid men på väg till anstalten, klädd från topp till tå i tjusigt orange, fritas han av sin syster Mia (Jordana Brewer) och Brian O'Connor (Paul Walker). De åker sedan till Rio, där de träffar Vince (Matt Schulze) igen och går ihop med några lagom pålitliga, charmiga och laglydiga brasilianska pojkar. De ska stjäla några fräsiga bilar men samarbetet fungerar inte helt smärtfritt då det visar sig att de brasilianska pojkarna, ledda av Zizi (Michael Irby), vill ha bilarna för sig själva och Vince misslyckas med att komma dit över huvud taget. Dom och Brian tillfångatas av Zizis chef, svärmorsdrömmen Hernan Reyes (Joaquim de Almeida), som i princip styr hela Rio. De lyckas fly och hitta orsaken till varför Reyes så väldans gärna ha bilen son Mia lyckats komma undan med tillbaka, nämligen ett datachip innehållande detaljer om Reyes lilla kriminella imperium. Dock finner de också att Vince jobbar för Reyes.
På grund av sina lagom varma känslor för Reyes beslutar de att han nog inte har något emot att skiljas från 100 miljoner dollar i kontanter (tänk er att ha det i madrassen). För att lägga vantarna på pengarna behöver de dock några vantar till och kallar in gamla Fast & Furious-vänner som Tej Parker (Ludacris) och Roman Pearce (Tyrese Gibson) från andra filmen, Han Seoul-Oh (Sung Kang) från Tokyo Drift och Gisele Harabo (Gal Gadot), Tego Leo (Tego Calderón) och Rico Santos (Don Omar) från fyran. Vince vinner även tillbaks Doms tillit genom att rädda Mia från Reyes män.
De börjar med att se till att alla pengarna hamnar på samma ställe men detta visa sig vara i ett kassaskåp, och inget Franz Jäger direkt, inne på en polisstation. Detta, i kombination med att de jagas av den trevliga DSS-agenten Luke Hobbs (Dwayne Johnson) och hans team, gör att tvivel uppstår men Dom är fast besluten att genomföra planen.

Tydligen har Universal gjort ett "medvetet beslut" att söka frångå street racing-genren och göra kupp-filmer i stället. Det märks. Det är lite för mycket Counter Strike-skjutande för min smak. De har tagit detta beslut för att nå en större publik så uppenbarligen har de missat att även folk som är rätt ointresserade av bilar (förutom hur de ser ut) tittar på de gamla filmerna. Detta är ännu ett exempel på att man ska försöka göra allt så seriöst. Charmen med de första filmerna är färgerna, hastigheten och de sköna replikerna. Mycket av de flashiga färgerna har försvunnit och en del hastighet har bytts ut mot skjutande, men det finns fortfarande en del tjusiga bilar och replikerna är det inget fel på. Manuset av Chris Morgan och Gary Scott Thompson (karaktärer) är väldigt bra för att vara en åka-fort-och-skuta-lite film. Det råder inte brist på "comic relief" och balansen mellan testosteron, diesel, humor och pang-pang fungerar väldigt bra. Det är utan tvekan den bästa av de tre Fast-filmer som Justin Lin regisserat.

Allting är väldigt snyggt. Produktionsdesignern Peter Wenahm har bland annat jobbat med Poirot och flummiga filmen Circus. Som Art directors återfinns Beat Frutinger (Brottskod:Försvunnen, senaste Die Hard och senaste Star Trek-filmen), Andrew Neskoromny (mycket Star Trek; Voyager, Next Generation och V) och Thomas Valentin (bl.a. Spider Man 2 och Edward Scissorhands). Set direcoration står Bob Kensinger för (första Austin Powers till exempel). Kostymdesignern Sanja Milkovic Hays har jobbat med tidigare Fast-kapitel och filmer som tredje Mumien-rullen, Drakkjejsarens grav; xXx och Blade. Man har alltså anställt folk som vet vad de sysslar med. Allt kompetant filmat av Stephen F. Windon, som även gjorde Tokyo Drift.

Rollbesättningen är gjord av Debra Zane. Hon har tidigare jobbat med Ocean-filmerna, Dreamgirls och Jarhead, för att nämna några, och kan uppenbarligen vara något av ett geni. Dock börjar man tvivla när hon även arbetat på nya Twilight-fillmerna, men hon kan i alla fall inte ställas till rätta för rollbesättningen i de första. Brian Tyler har komponerat några snygga partiturer och satt ihop ett tungt soundtrack med bland annat Busta Rhymes, raggeaton, tunga latinska beat och singeln "Furiously Dangerous" av Ludacris, Slaughterhouse och Claret Jai. Han har tidigare gjort musik till The Expendables, senaste Rambo och nyinspelningen av Hawaii Five-0.

Det här är, åter igen, ingen Shakespeare-filmatisering direkt. Det är dock underhållande, actionfyllt och förvånande nog inte helt utan substans. Vad som är mest beundransvärt är den kompletta helbilden, hur ett manus som lätt skulle kunna vara förvirrande (det är i alla fall väldigt förvirrande att förklara) och en stor ensemble av stora, spretiga karaktärer som skulle kunna överskugga varandra, fungerar så bra ihop. Det är en väldigt helgjuten film som erbjuder skratt, action, snygga bilar (och snygga pojkar!), pang-pang och lite romantik. Visst blir det lite lökigt ibland (fondue, som man säger) och testosteronet flödar otroligt fritt, men det är lite så det ska vara. Det är underhållande och lättillgängligt, en film som man gärna tittar på men som kanske inte lämpar sig att analysera. Och det gör alls ingenting, för allt som oftast går vi inte på bio för att fundera över existentiella sanningar om den mänskliga naturen, utan för att ha roligt och glömma våra egna trista liv i några timmar. Och det gör den här filmen med råge.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311633.9726344495

2011-05-14T14:26:00.005+02:00

Idag är det final i Eurovisionsschlager-
festivalen så jag tänkte att det skulle vara på sin plats att gå igenom alla bidrag och recensera dem. Jag kommer att ge betyg ett till fem och ta dem i startordning.

1. Paradis Oskar - Da da dam, Finland
Rädda-världenbudskap från våra kära grannar i öster. Första gången jag hörde det här tyckte jag det var obeskrivligt töntigt men han är ju så söt och nu sitter jag och sjunger med, fast inte utan att skämmas lite över mig själv. Får gärna vinna över Sverige i gengäld mot att vi vinner VM-finalen imorgon. Tre poäng.

2. Dino Merlin - Love in rewind, Bosnien och Hercegovina
Sympatisk och charmig gammal farbror som tydligen är något i stil med Gud i Bosnien. Trevlig låt med helflummig text. Melodin är enkel att ta till sig (om än rätt varierande) men det är ändå lite svårt att sjunga med eftersom texten är så konstig att man undrar om man sjunger rätt eller inte. Fyra poäng.

3. A Friend in London - New tomorrow, Danmark
Arvsfienden Danmark har faktiskt lyckats producera en riktigt hyfsad låt. Visserligen låter den som femtielva andra låtar (bl.a. You're the voice eller vad som helst av Andreas Johnsson) så till den milda grad att de faktiskt ändrat den lite. Och så handlar den om hur himla fantastiska barn är, vilket jag väl sällan håller med om. Ändock, tre poäng.

4. Evelina Sašenko - C'est ma vie, Litauen
Låter som En helt ny värld från Aladdin ibland. Fast sämre. Pretentiöst, tråkigt och inte särskilt bra. En poäng.

5. Kati Wolf - What about my dreams?, Ungern.
Storfavorit och Celine Dion-kopia. Det är ju inte dåligt direkt, men verkligen inte i min smak. Sedan är det ju otroligt gjort alla redan (vilket i och för sig det mesta i ESC är) och jag orkar verkligen inte med det en gång till. Två poäng.

6. Jedward - Lipstick, Irland
Det är urtöntigt och egentligen inte särskilt bra, men som så många andra är jag helt förälskad i dessa hyperaktiva tvillingar. Skulle jag någon gång träffa dem i verkligheten skulle jag utan tvekan ha ihjäl dem efter fem minuter, men på TV kan jag bara inte tycka att de är påfrestande utan bara helt underbart töntiga. Och så har de ju lätt snyggast hår. Go Team Jedward! Fem poäng, lätt.

7. Eric Saade - Popular, Sverige
Det var inget överdrivet patriotiskt ögonblick för mig när allas våran gulleplutt Eric Sa-ADE gick vidare. Detta är inte alls min stil, jag tycker det suger och skulle hellre se Christer Sjögrens hädelse I love Europe representera oss. Krossar glas och flickhjärtan, eller som i mitt fall, framtidstro. Otroligt dålig låt och urdum text som omöjligt kan vara skriven av geniet Fredrik Kempe, framfört av High School Musical-tönt. En poäng, på gränsen till nolla.

8. Gette Jaani - Rockerfeller Street, Estland
Jag vill ju alltid tycka om farfarslandet Estland men i år är det svårt. Det är grymt skumt att det här gick vidare när geniala Malcolm Lincoln inte gjorde det förra året. Dock, efter rätt många lyssningar börjar det sätta sig lite, men jag stör mig fortfarande på den konstiga texten, uttalet och Gettes gigantiska, blåsta dockögon. Jazzpartiet är fränt, även om det inte riktigt passar in, och jag kommer nog att sjunga med. Två poäng, ett för att det inte suger och ett av patriotism.

9. Loucas Giorkas/StereoMike - Watch my dance, Grekland
Många tycker att Loucas refräng är bra och StereoMikes rappande suger. Jag tycker lite tvärt om, även fast inget av det är bra så är Giorkas klart sämst. Grymt dålig låt, men ett poäng för att StereoMike låter lite som Bomfunk MC 's.

10. Alex Sparrow - Get you, Ryssland
Här är det svenskt så det förslår. Svenska dansare, kör och skrivet av RedOne. Dock är detta inget som hindrar denna låt från att suga arsle. Hoppas det går lika dåligt för dem som det gjorde i matchen mot Finland, för det är är verkligen inte bra. Ett poäng kan väl tönten få.

11. Amaury Vassili - Sognu, Frankrike
Sjunger på korskanska och jag förstår ingenting av vad han säger. Skulle jag inte göra om han sjöng på franska heller, men i alla fall. Favorittippad opera-pop. Älskade det från första gången jag hörde den och sen sen gör det ju ingenting att han är obeskrivligt snygg också. Trevlig att lyssna på och väldigt trevlig att titta på alltså, även om det knappast är en regelrätt ESC-låt. Han skulle få fem poäng även om låten sög, bara för att han är så snygg, men låten är värd minst fyra poäng bara den. Vive le France!

12. Raphael Gualazzi - Madness of love, Italien
Jo, galen är han nog alltid. Om det är av kärlek är väl svårt att säga. Väldigt konstigt och inte särskilt bra, men ändå rätt charmigt i sin uselhet och klart excentriskt. Tre poäng.

13. Anna Rossinelli - In love for a while, Schweiz
Småtrevligt och mysigt men knappast fantastiskt. Standard Singer/songwriter-låt som knappast kommer att förändra världen men inte är helt otrevlig att lyssna på. Tre poäng.

14. Blue - I can, Storbritannien
Det har ju inte gått jättebra för GB de senaste åren. Jag gillade förra årets übertöntiga That sounds good to me. Året innan det (tror jag) slog man på stort med en pampig Andrew Loyd-Webberkomponerad musikalballad. Så även om det inte gått så bra så märks det ju att de försöker. Kanske lite för mycket. De nu snart medelålders pop-pojkarna i Blue gör comeback med en rätt medioker låt som tar ett antal lyssningar att sätta sig men förhoppningsvis går det alla fall halvvägs. Två poäng.

15. Zdob Si Zdub - So lucky, Moldavien
Helknäpp, speedad schlager-punk. Det är ju knappast bra men helt fantastiskt roligt och sätter sig rejält. Det är höga struthattar och tempoväxlingar som får det att låta som om de slagit ihop minst tre olika låtar. Men jag är totalförälskad i detta kaos och blir otroligt glad av deras galna energi. Ärligt talat så är det så man börjar undra om de går på något. Fyra poäng.

16. Lena Meyer-Landrut - Taken by a stranger, Tyskland
Förra årets vinnare återvänder för att försvara titeln. Det får hon nog svårt med, för det här är ingen schlager-låt. Första gången tyckte jag inte alls om det men nu är jag väldigt förtjust i denna svala, flummiga popsång, men tvivlar starkt på att ESC-publiken kommer att förstå den. Tre poäng.

17. Hotel FM - Change, Rumänien
Också en sån där låt som växer med några lyssningar. Så nu är den helt okej, fast sångaren har grymt fula byxor på sig. Ser ut som en konstig Austin Powers-kopia. Ännu en rädda-världenlåt men skulle kunna vara lite röjigare. Tre poäng.

18. Nadine Beiler - The secret is love, Österrike
För det första stör jag mig otroligt mycket på hennes osymmetriska hår. Gå till en ordentlig frisör, människa. Sen är ju låten tråkig och glöms snabbt bord. Hon sjunger väl bra och gospel-kören är tuff, annars är det rätt intetsägande. Skulle lätt kunna vara med i nästa High School Musical-film. Två poäng.

19. Ell & Nikki - Running scared, Azerbajdzjan
Svensktillverkat och inte dåligt, men mycket sämre än förrförra året då grymma Arash var med. Finns ärligt talat inte mycket att säga om den. Tydligen favorittippad, jag undrar om det är för att de glömmer bort hur den faktiskt låter. Två poäng.

20. Maja Keuc - No one, Slovenien
Den är kommer jag knappt ihåg hur den låter och det är aldrig något bra betyg. Klädd i nån slags ringbrynja sjunger Maja nån slags soulballad som lämnar en väldigt oberörd. En poäng.

21. Sjonni's Friends - Coming home, Island
De flesta har väl hört historien bakom den här låten, den om sångaren som dog och hans vänner som genomförde låten och van isländska finalen. Jag önskar verkligen att det var röjigare, för det är en bra låt. Gör sig bäst live, vilket ju är en fördel. Blandar alltid ihop texten. Tre poäng.

22. Lucia Pérez - They can't take the fun away from me, Spanien
Har fått en del dåliga omdömen men jag tycker den är helt okej. Kul har hon ju i alla fall, och för mig är det det som är själva vitsen med ESC. Det ska inte vara för seriöst, det ska vara töntigt och kul och det, om något, är den här låten. Tre poäng.

23. Mika Newton - Angels, Ukraina
Tuff sandkonst som visas på LED-skärmen men en rätt tråkigt låt som aldrig riktigt lyfter, trots att flickebarnet kan sjunga helt okej och har en fin klänning. Ännu en tråk-låt. Två poäng.

24. Nina - Caroban, Serbien
Serberna har återigen levererat en bra och rolig låt, även om jag inte tyckte om den i början. Svängig, underhållande 60-talspop med söta Nina och hennes tuffa körtjejer. Har även gjort en engelsk version och den är faktiskt inte dålig den heller. Det här gör mig glad och då förtjänar man fyra poäng.

25. Eldrine - One more day, Georgien
Nån obegriplig Evanescence, Linkin Park blandning som är otroligt dålig. Fattar ingenting, mest massa skrik, skräniga gitarrer och ofantligt fula scenkläder. En poäng, om ens det.

Finalen sänds i kväll klockan 21 på SVT1. Hoppas ni tittar och röstar på Jedward!

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311649.1603247082

2011-05-09T01:22:00.003+02:00

Har halkat tillbaks i gamla Kung Arthur-träsket. Har till och med börjat läsa om Kevin Crossley-Hollands fantastiska Den magiska stenen, första delen i trilogin om pojken Arthur som följer sin namne Kung Arthur i sin magiska obsidian (vilket är en sten, för dem som inte vet det, därav namnet Den magiska stenen). Jag läste den när jag var en sådär elva, tolv och var helt inne i det.
Alla som intresserar sig för Arthur-legender vet att det finns otroligt många olika källor och många olika uppfattningar om fakta. Man väljer sin egen auktoritet, så att säga, och håller sig till den. Det kan vara tidiga walesiska sägner, Geoffrey av Monmouth eller Thomas Malory. Min är Kevin Crossley-Holland. Jag har en faktabok han skrivit, vackert illustrerad av Peter Malone. Den, liksom Stenen-trilogi, är främst riktad till barn och därför väldigt förenklad och blandar flera olika teorier. Men jag har växt upp med den och har därför svårt att acceptera filmer, böcker och tv-serier som frångår vad jag anser vara den rätta versionen. Till exempel hade jag svårt för den underbara BBC-serien Merlin i början (säsong ett var underbar i alla fall, andra hade sina mindre lysande stunder. Tredje har jag inte sett än, visas på SVT i sommar).
När jag var yngre var jag lite deppad för att jag inte trodde på magi. Jag älskade fantasy och science fiction (och gör fortfarande); Arthur, Harry Potter, Star Trek Voyager och Kenny Starfighter. Men sen dess har jag insett att vad jag tror, utan något som helst bevis och med total avsaknad av någon som helst logik, är att Kung Arthur och hans riddare sover under en kulle och Merlin bider sin tid i ett osynligt glashus. Det är ingen direkt djup, religiös övertygelse utan bara något som jag inte skulle förvånas över om det skedde. Vilket jag, egentligen, vet att det inte kommer göra, men det vore synd att släppa den enda lilla ologiska, barnsliga tror jag har. Fast det är helknäppt.
När jag var yngre var mina favoriter vad gällde Arthur-legender den om Tristan och Isolde och Elaine av Astolat, som förälskade sig i Lancelot och dog på grund av sin obesvarade kärlek. Det är oerhört romantiskt och naivt, de versioner jag kände till, och den höviska kärlekens kval var väldigt vackert även för en, ärligt talat, ganska oromantisk tolvåring. Ju äldre jag blivit har jag blivit mer och mer cynisk och rent utsagt misantropisk. Men det är fortfarande något som lockar med dom där sagorna man fann så romantiska när man var liten. Kung Arhur-sagor och riddare var en stor del av min barndom och det är spännande och nostalgiskt att återvända till de gamla välkända karaktärerna. Och upptäcka nya. Det som var spännande sagor när man var liten är nu engagerade livsöden. Allt är inte så romantiskt, alla är inte så perfekta. Gräver man lite finner man att det inte bara är hjältar och jungfrur i nöd. Detta gäller främst de gamla legenderna, det som ligger närmast historiska källor. Medeltida författare har en tendens att försköna och idolisera men medeltidens människor var ju inte riktigt så enfaldiga och endimensionella som många verkar tro. Deras världsbild var inte så grå som vi ofta tror, i många fall var den mer färgstark och komplicerad än vår. De hade inte alla tekniska under vi har idag, men deras värld var långt ifrån platt. De hade riddare, drakar och magi!
Fast trotts mitt långvariga riddarintresse har medeltiden aldrig riktigt varit någon favoritperiod. Jag har väl också förblindats av "Dark Ages"-skuggan som vilar över denna tidsperiod. Men faktum är att vår uppfattning av historien allt som oftast är grovt stiliserad. Människor var inte mindre komplexa för femhundra år sedan. De hade andra förutsättningar, andra liv, men när det kommer till kritan är och förblir människan den samma. Tyvärr. Vi verkar aldrig ta mycket lärdom av sådant som hänt. Men det är en annan diskussion, en ganska misantropisk sådan, som vi tar en annan gång.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311656.2060502283

2011-05-06T11:38:00.003+02:00

Här följer min kommentering av de två första perioderna (sen fick jag inte skriva mer) av matchen mellan Sverige och Usa i hockey-vm som jag skrev på twitter. Det är ungefär fem sidor i Word, så ni behöver absolut inte läsa allt. Eller något av det över huvud taget, egentligen. Eller så läser ni det som en psykologisk studie av en ganska uttråkad nittonåring som inte kan särskilt mycket om ishockey. Lätt redigerat. Börja läs nedifrån!

i doubt the yanks where very happy about montoya, not his best game if you know what i mean. not complaining, though.

apparently there's limits to how many tweets you can post, so could just do two periods of last night's game. we won, anyway, 6-2.

nice wig on the stands!

yeah, come on. oh, well.

face-off

come on, now. no, the other way.

aah, stuff happening.
AGAIN! WE AR THE MOTHERFUCKING CHAMPIONS!

i agree.

dad don't think they should go down the corners so much.

5.40 to go of second.

that looked fun.

face-off

what now?

my brother is drinking red bull and being sarcastic.

the goal got knocked over.

oh, are they re-furnishing now?

this is why all sports should be aired on public service.

berglund shoots, doesn't score. commercials.

päjärvi...

berglund, törnberg...

almost...

well, pushed him.

fasth saves! very nice. judge nocks someone over.

aah, passing. up and down. excitement.

flashy helmet.

sjögren scores. nice. monotya falls over.

WOHO! 3-1! WE ROCK!

oh, speed.

stuff going on...

i really do think i have a career in sport commentating. need to find out what icing is first. not the stuff you have on cakes.

blast and fiddlesticks!

some guy on the stands we're supposed to know who he is.

they shoved montoya (goalkeeper) into the goal though.

chaos. no goal. blast.

a small box?

persson out. why? usa's 3d power-play, apparently. who keeps track...

yank passing to his imaginary friend

haha, nice. montoya, in your face!

YES!

brother needs computer. be right back.

captain kirk?!

we're full.

this way, that way. i tell ya people, it isn't fucking football, this.

usa in power-play.

second period commencing!

if no one is going to watch i'm going to switch in about ten minutes and watch not another teen movie.

the thing is, i wasn't allowed to watch what i wanted because of the game. now, i'm the only one watching.

first period over.

wheeler. johnson. good old american names.

someone's' out. one of our boys. missed why.

as you might notice i don't actually know anyone's name.

damn. about a minute left.

fuck no. 1-1

tackle. he's out. damn.

don't know who scored. nr 18. berglund, maybe.

SCORE! YES!

comi-wtf?

what now?

we will rock you! du dun dun.

montoya saves. bastard.

fuck off!

did he just say potatoes?

a quiet moment there.

no. blue guys fuck off, yellow guys get the fucking puck!

tackle! nice. fernholm out.

haven't been a lot of beating up yet, though. a bit disappointed.

this is a great way to spend and evening, isn't it? watching a bunch of toothless guys skate about and beat each other up.

we haven't won yet.

commercials! woho!

offside.

here's the puck, apparently.

willson.

he shoots. he doesn't score.

goal? come on!

no, the other way!

back! up!

come on, score already.

28 sec of power-play left.

go go power rangers!

a bit exiting there.

omg.

coach looking serious.

nr. 22, usa, is out.

a bit of an argument, nice.

14 minutes left. 0-0

they're plating black eyed peas.

this will make an awful lot of sense to people, i'm sure.

to the left.

berglund. päjärvi (spelling?)

he shoots...

AWAY FROM THE GOAL!

they're still skating about.

johnson. fasth saves it.

they stopped. now they're at it again.

buffaloes?

i don't know what icing is.

icing!

testing the goalkeeper. i just write whatever i remember of the commentary.

kill them! kill the yanks!

and... they're off!

someone won stanley cup sometime. and someone's name is big apparently.

25% power play. apparently. don't know who and what they're talking about.

commentators politely slagging the states off. nice.

oh, we have advanced, but need to win to win the group and get VALUABLE points.

peter and his four goats, the greek of the year, zlatan getting punched. ah, those where the days.

i used to do great commentaries to sport, especially football, back when i was even remotely interested.

the game haven't started yet...

commercials!

box game? penalty kill? one, aren't you fucking swedish? second, wtf are you on about anyway?

the experts are talking about things i don't understand anyway. will be reporting throughout the game. perhaps.

haven't been doing great lately actually. lost to fucking norway. haven't watched much though.

we have to win to advance.

sweden - usa in the ice hockey world championships now.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311721.9814497717

2011-04-12T11:27:00.002+02:00

Goddag bloggosfären.

Befinner mig just nu i ett hotellrum i Londons svar på Skärholmen. Hotellet liknar mest ett sånt där som folk blir mördade i i skräckfilmer. Är här med Natta som vart och praktiserat och observerat på en skola förra veckan. Här är allt gjort av tegelsten och folk säger "ursäkta" (fast på engelska) och "after you" på tunnelbanan. Eftersom min bild av England och London mest kommer från brittiska (och irländska) komiker så kan ni förstå min förvåning när de säger "after you"! Höll på att svimma första gången! Dessa komiker har tydligen aldrig varit i Stockholm. Om de tycker londonbor är opersonliga och ohövliga vill man helst inte föreställa sig vad de skulle tycka om oss sociala avantgarder som bor i vår kära, kärvänliga huvudstad. "Efter dig"! I Stockholm skulle man i princip varit förlovade vid det laget.

Vissa likheter finns dock. Här finns samma härliga ge-fan-i-bilar-attityd. Det kanske beror lite på att det knappt finns några ordentliga övergångsställen och de som finns är så abnormalt långsamma att fotgängarna bara inte orkar bry sig om de blir överkörda eller ej, bara de inte behöver stå och vänta i en halvtimme.

En annan konstig sak är det faktum att man ska behöva åka till London för att få lite bra väder. Då är det något fel på världen. Dock har vi ju haft den kallaste vintern på 150 år eller vad det nu var och förhoppningsvis har våren anlänt till Svea rike lagom tills vi kommer hem.

Det här var även den första gången jag flög. Som tur var var jag alldeles för trött för att bli nervös (hade filmkväll innan och sov i ungefär fyra timmar). Det var otroligt odramatiskt, fick lite ont i käkarna av att tugga tuggummi men jag dog i alla fall inte. Var rätt besviken för att det var så mycket moln eftersom jag älskar höjder men när vi åkte ner över England fick vi se några små fält och små bilar som åkte omkring.

Vårt rum har en nu rätt så otrevlig heltäckningsmatta och en igenbommad eldstad. Vi har fått anpassa oss och skulle nu kunna överleva nästan vart som helst. Så länge vi har ett kylskåp, en mikro, vattenkokare, säng, elektricitet, internet och dusch och toalett i korridoren, i alla fall. Men något engelsmän måste förstå är att man ska ha ett handfat i samma rum som toaletten (och ingen tvättmaskin i köket, vad handlar det om?). English breakfast ingår i priset, vilket man står sig rätt länge på. Består nämligen av bacon, ägg, korv, bönor, toast med sylt, te och apelsinjuice. Sparar pengar eftersom man inte behöver köpa lunch i alla fall.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311770.9931189752

2011-03-25T14:07:00.002+01:00

Som bot på den inte särskilt fantastiska dikt jag nyss lade upp tänkte jag dela med mig av några av mina favoritdikter:

Elfkonungen
Hvem rider så sent genom natteu der?
En fader med enda barnet det är;
kring gossens lif han sluter sin arm,
han håller den lille så fast, så varm

Min son, hvi glömmer du ansigtet så? -
Min fader, ser du ej elfkonungen stå,
med släp så långt och med krona klädd? -
Min son, blott för dimman du blifvit rädd.-

>>Mitt vackra barn, kom, gack du med mig!
Mång fager lek jag leker med dig;
min moders rosor blomma vid strand,
hon kläder dig med gullsydda band;

Min fader, min fader, ack, hör då ej du,
hvad elfvakungen tyst lofvar mig nu? -
Var tröst, min son, var trygg och glad;
blott vinden susar i vissnande blad. -

>>Vill, fina gosse, du med mig gå?
Mina döttrar dig vänta, de sköna små;
de svinga den nattliga dansen sin,
de dansa och vagga och sjunga dig in; -

Min fader, min fader, ack, ser du ej der
elfkungens döttrar i mörkret när?
Min son, jag aktar ju noga derpå;
der skymta blott viden, gammal och grå. -

>>Din sköna gestalt behaga mig väl,
och vill de ej komma, jag dager dig väl!; -
Min fader, min fader, nu grep han mig an;
det gör mig i hjertat så ondt det kan. -

Och fadern, hemsk, ridder fort derifrån,
i famnen han håller sin flämtande son:
han når sin gård med möda och nöd;
men i hans armar låg gossen död.

Johann Wolfgang van Goethe, 1782, översatt av Samuel Johan Hedborns

Der Vampir
My dear young maiden clingeth
Unbending, fast and firm
To all the long-held teaching
Of a mother ever true;
As in vampires unmortal
Folk on the Theyse's portal
Heyduck-like do belive.
But my Christine thou dost dally,
And wilt my loving parry
Till I myself avenging
To a vampires health a-drinking
Him toast in pale tockay

And as softly thou art sleeping
To thee shall I come creeping
And thy life's blood drain away.
And so shalt thou be trembling
For thus shall I be kissing
And death's threshold thou it be crossing
With fear, in my cold arms.
And last shall I the question
Compare to such instruction
What are a mother's charms?

Heinrich August Ossenfelder, 1748

Om man gillar vampyrdikter skall man självklart också läsa Goethes The Bride of Corinth, men den är lite för lång för att lägga upp.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311771.075152207

2011-03-25T13:23:00.002+01:00

Sonett
I tvåtakt, tretakt, otakt
Ett ensamt hjärta slår
Av längtan och av vanmakt
I hopp om vad det aldrig får
Om ett gyllne hjärta det drömmer
I varje slag och andetag
Bor ett namn det aldrig glömmer
Inte ens på slutet; livets sista dag
Men dröm den blir till mara
Allt som glimmar är ej av guld
Allt för snart får du erfara
Att vara sällsam är ej att stå utan skuld
Så skynda att skydda ditt hjärta, gör det i alla hast
Slå in det säkert, linda in det i bubbelplast.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311855.4592529174

2011-02-22T18:13:00.001+01:00

Några turbanbilder. Nu ska jag återgå till att kriga med min skrivare.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311872.3257864028

2011-02-16T14:30:00.003+01:00

Färg/STHLM

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311904.82267884316

2011-02-04T17:44:00.004+01:00

Har lite nostalgiglitter kvar från förra inlägget, så här kommer lite sköna citat från den tiden. Inte så bra koll på vem som sa vad, men de flesta är av medlemmarna i Maffian. En del behöver kanske förklaras, eftersom det finns en liten historia om hur de kom till, men de är rätt roliga bara som de är. Fast det är säkert roligast för oss som faktiskt var där.

Ägg är en ljudkälla. M+I

Alla är högre än en smurf! M+I

Det går inte att odla diamanter i Sydasien. M+I

Bävrar är också människor! B?

Du kan ta mitt fickludd i pant. K

Kan man beställa färsk sås? K

Pappa är törstig som en bäver. C

Run like a mushroom! K

Det här vattnet tål inte golv.

Förlåt att jag har lite dysleksi. I

Ekorrarna ramlar ner i tallkottarnas huvuden!

Och nu går du ut med naket hår och blöta ben. N's mamo, återberättat av N

Jag är inte full jag har pollenallergi! C

Du är smart när du sover.

Det finns tre olika verben.

Kritisera inte igelkotten.

Om man skulle ta alla mina nerver och lägga dem runt ekvatorn då skulle jag inte känna någonting. I?

Du måste höra vad jag tänker.

Spanska sardiner är falska. K

Du är en falsk lax. K

Man är omringad av armhålor i näshöjd. Någon efter Where the action is

Du är dummare än en lastbild full med nötter.

Härliga minnen. Det är konstigt att folk tyckte vi var underliga. Detta är ju, om något, bevis på att vi var fullständigt normala.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311910.57264713343

2011-02-02T15:23:00.008+01:00

I DN går just nu en serie om ungdomar och utanförskap. Detta kommer mig utsökt att tänka på högstadietiden. Visserligen är jag inte som de medverkande i artikelserien från någon mindre ort, utan från Stockholms näst största kommun, och var inte helt utan vänner. Vi var väl en tio pers mot ungefär niohundra.

Skolan jag gick i har tydligen rykte om sig att vara en "gettoskola", vilket jag fick reda på när jag började gymnasiet. Det är en uppfattning som är hyfsat långt från sanningen. Det var visserligen en rätt sunkig, femti-nånting år gammal byggnad med punschig planlösning, men eleverna var mest medelklassungar i JL- och Tigertröjor. Det fanns profilklasser som sång (där några få faktiskt kunde sjunga), dans (som mest roade sig med att hålla uppvisningar iförda så lite kläder som möjligt) och hockey (vars elever kärvänligt kallades för "hockeybögar"). Dock fanns det en del kaxiga små sjuor som brukade hota med att komma med sina tuffa "kompisar" i nian om det var gängbråk på gång, specielt med nån annan skola.

De flesta lärare var helt okej, några var riktigt bra och några undrar man lite hur de själva ens lyckats gå ut grundskolan, men de flesta lyckades ändå få godkänt i de flesta ämnen och slapp gå om. Ett rent mirakel i vissa fall.

Att komma som nybliven tonåring till en ny skola är inte helt lätt, även om vi alla satt i samma båt. Flera gamla klasskompisar var med, även om bästisarna bara gick i parallellkassen. I början av sjuan var jag rätt vanlig, i alla fall om man tittar på klasskortet. I mellanstadiet hade jag börjat lyssna på Avril Lavigne (stavade jag rätt nu?) men klädde mig fortfarande som en hyfsat normal sak. Men det var nu American Idiot, den gamla Green Day-plattan, kom (gamla?) och även om jag alltid gillat rock (och Green Day-låten Basket Case) så var det nu man började visa det. Andra halvan av första höstterminen började jag gå med svarta kläder. De enda svarta kläder jag ägde var ett par lätt utsvängda manchesterbyxor, en t-shirt med grönt Warp-tryck och en huvtröja. Till det hade jag massa svart ögonskugga, inte särskilt professionellt applicerad. Jag såg ut som en panda ungefär.

Så börjar man umgås med lite andra människor också. Undantaget var som vanligt Natta, som hängt med sen dagis och fortfarande är min bästa vän, och så en annan gammal klasskompis som vart knäpp sen. I min klass gick två hyfsat alternativa flickor, och en knäpp tjej som hette Izza och vart min nya bästis. Vi hade egentligen inte så mycket gemensamt, annat än humorn och till viss del sinnelaget, och umgicks aldrig så jättemycket utanför skolan, men väl där hade vi väldigt kul.
Med tiden bildades ett litet gäng av de alternativa människorna från de två parallellklasserna, som alla hade sina skåp på andra våningen och mest hängde vid bänkarna utanför expen.
På sätt och vi fick vi kanske skylla oss själva, det är inte så konstigt att folk tycker man är underlig om man dansar jenka i korridorerna eller blir kallad kommunist om man går rund och mässar "Lenin, Lenin" bara för att.

Eftersom vi var ganska många kunde vi ha ganska roligt åt hur folk betedde sig mot oss. Vi kunde skratta gott åt odödliga som "ena dagen svart, andra dagen barbie", "latextröjan", "vart är cirkusen?" och "du har inte tilltal att kalla mig så för du är ful". Att bli kallad kommunisthora var väl inte lika roligt.
Sedan var det ju ordet "emo", som så fort det vart allmänt känt applicerades på alla som på något sätt avvek från normen. Jag vart även kallad punkare av en liten tjej nån gång, vilket i sig inte var fel eftersom det var just det jag ansåg mig vara, men det som gjorde det så roligt var att den lilla tomten lät så väldans förbannad.

Såhär i efterhand har jag kluvna åsikter om denna tid. Visserligen skrattade vi åt det, men ibland var folk riktigt elaka och vi kanske borde lagt större vikt vid det. Det till trotts så var detta inte på långa vägar den bästa tiden i mitt liv. Det hände mycket utanför skolan för min del och så tillkommer det faktum att man är sådär 13, 15 år och knappast helt mentalt frisk. Även om vi hade riktigt roligt ibland längtar jag absolut inte tillbaka. Jag kan sakna de trevliga människorna, men resten kan jag klara mig utan. Det går för hela skolan och hela just de tre åren. Folk tyckte inte om oss, vi tyckte inte särskilt mycket om dem men det betyder inte att man inte tar åt sig. Jag för min del har bara det senaste året eller så kunnat inse, och prata om, hur illa det faktiskt var och hur dåligt jag faktiskt mådde. Men jag måste samtidigt tacka de kära människorna, vi som kallade oss Fikusmaffian, för utan dem hade det vart så mycket värre. Tack vare dem finns det ändå en hel del dagar jag minns med ett leende och som jag aldrig kommer att glömma. Kärlek på er.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -311924.63584474875

2011-01-28T12:11:00.001+01:00

Såg denna sköna rulle med min ryska postorderfru Natta i onsdags. Den handlar om pensionerade CIA-agenten Frank Moses (Bruce Willis) som spenderar sina dagar med att prata med Sarah Ross (Mary-Louise Parker) som jobbar på företaget som betalar ut hans pension. När Frank själv blir utsatt för ett mordförsök (eller mord och mord, de gör schweizerost av hans hus) inser han att både han och Sarah befinner sig i fara. Med hjälp av några färgstarka gamla kollegor (Morgan Freeman, John Malkovich, Helen Mirren) försöker han ta reda på varför CIA nu är ute efter dem.

I mitt tycke är det här en rätt fulländad film. Den är full av sånt jag gillar mest; skratt, explosioner, bra rebliker, fantastiska skådespelare och en ryss, såklart. Filmen bygger på en serie av Warren Ellis och Cully Hamner (Homage/DC Comics); manuset är skrivet av Jon Hoeber och Erich Hoeber. Den är ett exempel på film där allting är bra. Den kommer inte att få samma kulturella genomslag som Pulp Fiction eller Sjunde inseglet eller något i den stilen; den försöker inte det och behöver det inte. Den har ett bra manus (Hoeber och Hoeber), en bra regissör (Robert Schwentke), bra skådisar, bra effekter. Nej, det är inte den bästa filmen som någonsin gjorts men det är underhållande och uppfriskande med en film som ändå är lite småsmart utan att vara nedlåtande.

Själv skrattade jag mig genom hela filmen, den är otroligt mysig och helt perfekt en iskall januarikväll och är tillräckligt snabb och underhållande för att man ska hänga med och inte somna, vilket vi höll på att göra innan vi väl satte oss i biomörkret. Så jag kan inte komma med någon utförlig beskrivning av den djupgående psykologiska analys som den här filmen inte är eller förklara vad det är som är så bra med den. Man behöver inte analysera allt. Den är bra för att den är det helt enkelt och om du tycker om actionkomedier ska du genast gå och se den.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312107.8702435311

2010-11-22T15:04:00.003+01:00

Svåra tider för socialdemokrati.
Det är inte bara i Sverige som det går dåligt; de flesta EU-länder styrs idag av högerorienterade partier. I vissa fall till och med främlingsfientliga. De flesta svenska partier är dock ganska socialistiska, sätt in dem på en amerikans skala så skulle väl alla klassas som kommunister. Hur som haver.
Våra egna kära sossar led hårt nederlag i valet och kämpar med att åter komma på fötter. Mona Sahlin har avgått och nu pågår inre strider om vem som ska leda partiet. Precis vad de behöver.
Själv förstår jag inte riktigt vad alla hade emot Mona. Själv tycker jag faktiskt att hon i jämförelse med många andra politiker var väldigt ärlig, om än rätt tråkigt att lyssna på. Faktum är att flera verkar inse detta nu när hon avgått; kritiken vände rätt snabbt och försökte få henne att framstå lite som en martyr istället.
I DN fanns idag en artikel där Raymond Johansen, som hjälpte norska Arbeiderpartiet att komma igen efter katastrofsiffror, intervjuades. Och även om han undviker att komma med konkreta råd eller åsikter träffade han huvudet på spiken. Hans budskap är att om högern skall utmanas måste de socialistiska partierna lyssna på folket. Man får inte vara rädd för att ta de svåra diskussionerna bara för att man är rädd för att alla inte skall hålla med, att man framstår som rasistisk etc.
Politikerna går som katten kring het gröt och vågar inte uttrycka sig, det enda som erbjuds är en massa luddiga löften utan innehåll. Det är just detta som lett till att SD kommit in i riksdagen. De var de enda som uttalade sig om invandringsfrågan och även är helt ute och cyklar som var de de enda som erbjöd en lösning över huvud taget.
Det svenska folket är bekymrade över hur invandringen sköts och vill ha lösningar på detta och andra problem. Men när de gamla betrogna (o-rasistiska) partierna inte erbjuder detta är det klart man vänder sig någon annanstans.
Så snälla, söta, rara, ta er själva i kragen och formulera lite vettiga, begripliga, konkreta policyer. Visst kommer det att finnas dem som inte håller med, men om ett parti inte beskriver sin politik finns det ju än mindre möjlighet för väljarna att ta ställning till den.
Det är hög tid att politiker slutar komma med massa intetsägande strunt och säger rätt ut vad de menar. Ignorans och okunskap leder till rasism och segregation, och sist jag kollade var de något som de flesta partier ville motverka.

(Jag ber om ursäkt för att detta inlägg är något förvirrande och inte särskilt välskrivet. Orkar inte med att hitta på fiffiga formuleringar just nu, ville bara få det ur mig. Vilket på sätt och vis är just det det handlar om.)

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312154.72853247093

2010-11-05T11:38:00.009+01:00

Vi behöver göra något åt invandringen.

Nej, jag har inte gått med i SD. Men liksom många andra inser jag att det idag finns ett problem med invandringen och att vi behöver göra något åt det. Inför valet var dock den enda lösning som fanns tillgänglig den som SD föreslog, nämligen att slå igen portarna för vidare invandring och helt assimilera dem som redan finns här. Att SD kom in i riksdagen kan till stor del skyllas på de andra partierna som inte ens ville ta i invandringsfrågan med tång av rädsla att bli klassade som rasister.

Några av mina vänner påpekade att SD faktiskt inte vill kasta ut de invandrare som redan finns, utan bara få dem att anpassa sig till det svenska samhället. Riktigt så enkelt är det inte. Vad SD vill ha är inte fungerande integration utan total assimilation med den svenska nationssjälen som för övrigt inte existerar. Detta innebär att de med utländsk bakgrund helt skulle avsäga sig sin egen kultur, sina traditioner och sitt språk. Detta är inte alls nödvändigt. Det är fullt möjligt att både leva som fungerande svenska medborgare och samtidigt behålla (delar av) sin kultur.

Men integrationspolitiken behöver ses över. Även utan SD och deras knäppa idéer så är den långt ifrån fullt fungerande och inte helt orasistisk. Som det är nu behandlas invandrare närmast som får, som vallas in och får bosätta sig i något miljonprojekt i Södertälje och sedan lämnas vind för våg.
Det är klart att man inte kan integreras om man inte får möjlighet!
Kommer man till ett nytt land är det självklart en trygghet att omges av personer från samma kultur, men det betyder inte att alla behöver bo i samma trappuppgång! Och det behöver verkligen inte vara så. Det finns all möjlighet att hjälpa invandrare att integreras i det svenska samhället. Det är i allas vårt intresse och väl värt att lägga tid och pengar på. Dessutom är det inte direkt så att Sverige är överbefolkat, det bor i genomsnitt 23 personer per kvadratkilometer, vilket är långt under världens genomsnitt. Dock finns mer tätbefolkade områden, som i städer och främst södra delen av landet. Ändå är det just där man envisas med att placera alla invandrare.

Här är vad jag föreslår. Direkt när man kommer som invandrare till Sverige får man lära sig svenska. Språket är det viktigaste verktyget för integration (men man ska ej behöva avsäga sig sitt modersmål, eller förebrås för att man råkar tala med accent!). Denna utbildning kan blandas med information om svenska seder och bruk, historia etc., vilket både skulle hjälpa integreringen och inlärningen av språket. Det allra bästa sättet att integrera är dock inte att sitta i något klassrum och läsa om Gustav Vasa utan att verkligen få komma ut i samhället och bedriva fältstudier. Detta uppnås genom att umgås med svenskar, t.ex. genom att ha dem som grannar eller att jobba med dem.
Vad gäller bosättning skall det finnas möjlighet att, om man har släktingar el. dyl. i Sverige, kunna få boende i närheten av dem, men inte nödvändigtvis i samma trappuppgång! Bara för att man inte är svensk betyder inte det att man är oförmögen att gå, åka bil eller kollektivtrafik för att hälsa på sina släktingar.
Vad gäller arbete borde det vara fullt möjligt att översätta en utländsk utbildning till en svensk. Detta är möjligt för personer som kommer från andra EU-länder och bör vara så även för dem som kommer mer långväga ifrån. Kanske behöver utbildningen kompletteras och då skall det finnas möjlighet till det. En hjärnkirurg skall inte behöva jobba som taxichaufför. Det är högst märkligt att vi inte tar vara på de kunskaper som ställs till landets förfogande, särskilt eftersom det inom vissa yrkesområden råder brist, bara för att en person som innehar dessa kunskaper råkar ha ett utländskt efternamn eller inte pratar svenska helt flytande. Det skall has i åminne att svenska är ett otroligt svårt språk, med många nya ljud och obegripliga grammatiska regler (kanske främst eftersom ungefär hälften inte alls följer några regler utan är undantag). Det bästa sättet att lära sig svenska är inte att sitt och tröska igenom obegriplig grammatik utan att öva sig i att tala det med människor som redan kan (gäller de flesta språk, egentligen).

Mycket mer än så behövs egentligen inte. Den (relativt) nyanlända invandraren bör nu ha lärt sig svenska, bosatt sig i ett område där det finns svenskar (och andra invandrare, men inte enbart) och fått ett passande jobb. Allteftersom integreras hon mer och mer, men skall ändå ha tillgång till sin egen kultur, kanske finns ett passande religiöst center i närheten. Eftersom hon bor i ett område där det inte endast bor invandrare har hennes barn möjlighet att skaffa svensktalande vänner och gå i en skola där det finns både svenska och utländska elever där de ytterligare kan lära sig språket och vad som bör kunnas om det svenska samhället. Inte längre skall hon behandlas som ett vilset får utan som en individ som bidrar till hela landets välfärd, som hon sedan är med om att ta del av. Det finns ingen anledning för andra att misstro henne eller inte respektera henne. Hon är lika viktig som alla andra, en del i ett fungerande och mångkulturellt samhälle, där människor binds samman av ett gemensamt språk och en gemensam lag.

Detta är mitt drömsamhälle och saken är den att även om jag fick det att låta ganska utopiskt här i det senaste stycket, är det inte alls omöjligt att uppnå. Det är en fullt realistisk bild som kan möjliggöras om den bara tilldelas tillräckligt med resurser, både i fråga om pengar men också vad gäller engagemang från dem som kommer hit likväl som från oss som redan bor här.
Det enda som sätter käppar i hjulet är att rasism inte alls bryr sig om rationalism och realism, utan består av ogrundade åsikter om människors olika värde. Att få bukt med dessa idéer är ett svårare företag, eftersom de ligger djupt rotade och som sagt inte låter sig påverkas av rationella argument. Men genom att med dessa åtgärder öka integrationen kommer de motargument de kommer med undan för undan att undermineras och en dag kanske de inser att vi alla är olika men att vi alla är lika mycket värda och förtjänar samma respekt och möjligheter.

Det hoppas jag i alla fall, men sedan kvarstår ju att det fortfarande bor en envis misantrop inuti mig, som allt mer, ju mer jag ser och hör av världen, tvivlar på om vi människor är så himla fantastiska egentligen.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312154.8550862506

2010-11-05T10:58:00.004+01:00

Vad är vitsen med arbetsförmedlingen egentligen?
Det låter ju så fint när man läser alla broschyrer; kom hit, vi hjälper dig! Så kan jag ju tala om att det inte är. De arbetsförmedlare jag träffat hittills är egentligen inte otrevliga i sig, det är bara det att det står uttryckligen i deras arbetsbeskrivning att de inte ska bry sig ett skit om vad för jobb du ska ha. Enligt dem ska du bara få ett jobb så fort som möjligt, det spelar ingen roll om det är ett jobb du vill ha eller som passar dig. Faktum är att enligt dem spelar det inte ens någon roll om du är kvalificerad för det!
Det är klart att man inte får drömjobbet direkt, men man sa ändå kunna få ett jobb som passar en och inte blir deprimerad av att behöva gå till på morgonen (eller när man nu jobbar). Har man ett jobb som inte passar en får man först och främst själv lida för det, men i slutändan kan även staten få betala, t.ex. om man utsätts för arbetsskador eller blir deprimerad. Om de vill kännas vid dig vill säga, sen den här jävla moderatregeringen kom till verkar det som att alla bara ska tänka på sig själva. Att vara själviska är visserligen något vi människor är väldigt bra på, men att klara oss själva ligger oss inte lika lätt för.
Hela systemet är otroligt ineffektivt och föråldrat, vi lever i ett samhälle som talar om för oss att vi kan uppnå vad vi vill och det finns otroligt många valmöjligheter men enligt arbetsförmedlingen ska vi alla jobba som stekvändare på McDonalds även om vi skulle vara allergiska mot flottyrolja.
Så kan vi ju ta en minut att diskutera pappersvändarna som arbetar på arbetsförmedlingen. Tydligen har de blivit tilldelade dessa jobb genom Afm förde är verkligen inte de skarpaste knivarna i lådan. En del kan inte ens stava.
Och så kan jag ju påpeka att jag inte får något bidrag förs jag gått på artighetsvisit hos dessa mähän i två månader till, vilket starkt får mig att undra vad som är vitsen med det hela överhuvudtaget.
Som tur är bor jag hemma med mina föräldrar och även om de inte är rikast i världen (långt ifrån, min pappa är elektriker och mamma jobbar på dagis) så kan de ändå försörja mig och jag har väl en och annan slant på banken. Men utan bidrag kan man ju undra vad det egentligen är som gör mig skyldig att vara inskriven på arbetsförmedlingen och rätta mig efter vad de säger, i stället för att bara leta jobb på egenhand.
Det fanns många fel med "bidrags-Sverige". Många lurade systemet, levde gott på soc [soss] (nåja, gott är väl att ta i) och så vidare, men det finns fortfarande människor som behöver och förtjänar bidrag! Är man sjukskriven eller likande ska man kunna vara det och får rehabiliteras i lagom takt tills man är redo att börja arbeta igen. Skickas man ut i arbete när man inte är tillräckligt frisk så kommer det bara att bli ännu värre. Detta gäller även dem med psykiska problem, även om det såklart är svårare att bedöma.

Arbetsförmedlingen skall vara till för att förmedla arbeten. De finns där på arbetssökandens villkor och skall tillgodose hennes behov (i rimlig mån). Fanns det inga arbetssökanden skulle inte arbetsförmedlingen inte behövas, därför är det i deras eget intresse att behandla dem rätt, annars skulle även de gå arbetslösa (paradox). Det finns jobb där ute. Det ska medges, det är inte alltid värdens mest värdiga anställningar, men dock ska det gå att finna en som passar. Man ska inte behöva nöja sig med ett jobb som inte alls passar en, om det så är av fysiska eller psykiska anledningar. Även om du är okvalificerad, osocial och likgiltig, så ska du veta att jobbet som arbetsförmedlare finns ju alltid.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312280.8380580923

2010-09-20T11:31:00.006+02:00

Jag har alltid varit hyfsat stolt över att vara svensk. Det finns mycket som behöver ändras på i det här landet, precis som i alla andra länder men på det stora hela är Sverige ett fint land. Visst har här alltid funnits rasister, det finns det överallt tyvärr; det har dividerats om Sveriges roll i andra världskriget etc. Men det har ändå alltid känts som att i grund och botten har vi svenskar ändå hyfsat bra värderingar. På senare år har jag dock börjat tvivla. Våra kära vänner i Korvgänget har egentligen inte mycket med saken att göra, de är ju som de är. Men att nästan 6% av svenska folket, antagligen mer, skulle vara lika pantade som dem gör mig rädd och äcklad och för första gången skäms jag verkligen över att vara svensk.

Jag håller helt med de övriga partierna när de säger att de inte kommer samarbeta med SD. De har inte i Riksdagen att göra. Jag bryr mig inte om att stora delar av folket valt in dem, de är inget demokratiskt parti och förtjänar därför inte att ha något att säga om i den demokrati som Sverige ändå är; de förtjänar ingen respekt eftersom de inte respekterar en de del andra människor.
Väldigt många jag känner, inklusive mig själv, har utländskt påbrå men det skiter jag fullständigt i eftersom jag "bara" är kompis med dem för att jag tycker om dem som personer.
SD vill ha ett homogent samhälle men något sådant kan jag ju tala om att det inte existerar. Hela världen, Sverige inräknat, bygger på migration. Folk flyttar runt, delar med sig av sin kultur och sina kunskaper vilket lett till det samhälle vi lever idag. Men om det samhället är ett där människor som SD kan få makten kanske det inte är så bra i alla fall.

SD beter sig som att invandring är ett nytt fenomen som bara existerat de senaste 20 åren eller så. Det är det inte. Det har visserligen ökat men invandring och utvandring har alltid pågått och invandring och utvandring har byggt det här landet precis som det byggt alla andra. Vadå bevara Sverige svenskt? Vad är svenskt! Vi har alltid haft ett utbyte med utländska kulturer, människor har kommit hit från all världens länder. På medeltiden var en stor del av befolkningen i Stockholm tyskar; i många svenska krig har tyska legosoldater deltagit. På 1600-talet kom vallonerna. Under 1900-talet har greker, italienare, estlandssvenskar, finnar med flera kommit hit. Våran kung är fransk, drottningen är tysk och Karl XII som våra kära nynazister håller så kär härstammar från bland annat tyskar och danskar.

Nu vill SD visserligen försvåra för detta också, men vad jag aldrig har förstått är varför många verkar tycka att det är helt okej att människor från västvärlden, typ EU-medborgare och amerikaner, som i många fall inte alls behöver flytta ändå gör det, men att det är fel att folk från krigsdrabbade områden och likande kommer hit för att försöka skapa ett bättre liv!

Det är inte invandringen i sig som är problemet utan det är det segregation som finns här som till stor del beror på inskränkta människor som dem i SD. Kommer man till ett nytt land är det klart att det är svårt att anpassa sig till samhället om man inte blir accepterad och inte kan språket. Det vi behöver koncentrera oss på är att få alla som kommer hit att lära sig svenska och ge dem möjligheter att integrera och bli en del av det svenska samhället, att få jobb och hitta bostad. Det är klart att det känns tryggt att ha några av samma kultur i närheten med det är inget argument för att klumpa ihop dem i förorter av ren lathet! Det ska dessutom vara möjligt att översätta en utländsk utbildning (från utanför EU) till svenska. Det kommer många högutbildade människor hit och även om det på vissa områden på arbetsmarknaden faktiskt råder brist utnyttjar vi inte den kunskap som ställts till vårt förfogande!

Jag håller med om att immigrationspolitiken behöver ses över men intolerans och ren dumhet är knappast den bästa lösningen. Nu hoppas jag verkligen att SD inte kommer att få särskilt mycket att säga till om men om de skulle få ännu mer makt och mandat så kommer jag att flytta härifrån. Följ med mig och bilda en ny liten stat på någon trevlig tropisk ö, där alla är lika mycket värda och där alla är välkomna! Utom Jimmie Åkesson, för de enda jag inte respekterar är de som inte respekterar andra.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312356.45214992383

2010-08-23T21:08:00.005+02:00

På torsdag är det till att ta sig till Stockholms Universitet för inskrivning. Sedan börjar allvaret nästa måndag. Måste erkänna att jag är livrädd. Det känns lite som att man inte har mycket att göra på universitetet när man bara är 19 år och nyss slutat gymnasiet. Estetlinjen dessutom.
Och även om jag är ganska bra på att övertala mig själv och andra att jag kommer får användning av en rejäl historieutbildning, så har jag även valt att gå det bara för jag skullre känna mig så dum om jag inte gjorde något i höst. Ja, just det, lite är det väl för att jag är otroligt intresserad av historia.

Det kommer att bli en ordentligt utmaning och jag kan ju knappast påstå att jag är överförtjust i stora utmaningar. Det är just därför jag behöver det.

Dock finns det viktigare frågor att disskutera. Politik (val om mindre än en månad), svält, världsfreden (lyser fortfarande med sin fånvaro). Min garderob.
En stil-reformation pågor men har svårt att avgöra vilken ideologi man bör förhålla sig till. Jag har ordentligt med kläder jag tycker om men på något sätt får jag det inte att passa. Har dock massor med inpsiration och ideer så när allt blrjar klarna kan ni vänta er bilder på några löjligt fräna ensembler.

Nåväl, jag har för tillfället ytterslt lite att förtälja och än mindre ork att skriva om det. Så till nästa gång, arrividerci.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312383.6376839167

2010-08-13T22:23:00.003+02:00

Det var meningen att jag och min kära vän Natta skulle vara kulturella och gå på Chopin-maran på Konserthuset idag, men att köa i schtekhettan var inte riktigt vad vi tänkt oss så det blev till att lalla runt i stan. Satt på en bänk i Kungsan och filosoferade medans några tolvåriga pojkar utan tröjor (barnpornografi) utförde gymnastiska övningar på en gräsmatta. Vissa kanske ifrågasätter min förmåga att utifrån iaktagelse avgöra ålder, men då vill jag påpeka att det faktiskt är allmänt erkänt att alla som är yngre än en själv alltid är tolv.
Nåväl, för att vara fullständigt uppriktig så bryr jag mig inte särskilt mycket om hur gamla de var. Deras uppvisning var inte särskilt imponerande för någon som under många år iaktagit Herr Korv och hans vänner utföra långt mer extravaganta konster (även om de ibland, till mitt eget och mina vänners höga nöje, slutat lite illa) så är att hjula och göra några volter, eller vad de nu höll på med, rena skåpmaten rent ut sagt.

I alla fall. Innan hade jag varit i Södertälje med Marro och Jesper för rutinkoll av hans piercing (industrial, mycket tjusigt). Var inte där särskilt länge, men hann träffa Marros nya karl (verkar trevlig) innan jag och Jesper tog tåget tillbaks. Åkte direkt in till stan och spatserade runt i hettan för att sedan möta upp med Natta.

Försöker komma på meningen med Facebook. Klurigt.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312394.40274606796

2010-08-09T21:11:00.004+02:00

Det var så länge sedan jag var här att det tog mig tre försök att komma ihåg mitt lösenord rätt.
Jag har inte haft något att göra hela sommaren och ändå har jag inte varit inne här en enda gång. Jag vet att jag sagt det förr men nu menar jag det verkligen, jag ska se till att skärpa mig och bli ordentligt aktiv här (till saken hör dock att jag menade det alla andra gånger jag sagt det, och se hur et gick).

Jag kan ju börja med att säga att jag sålt min själ (och inte för något vettigt heller) och skaffat Facebook. Hysteriskt roligt tidsfördriv. Jag behöver knappast påpeka att detta påstående är ytterst sarkastiskt; att besitta förmågan att upptäcka sarkasm och ironi när man läser något jag skrivit är ungefär lika nödvändigt som att vara en tryffelhund i ett rum fylLt med, just det, tryffel.

Så kan jag ju berätta att som det geni jag är så ska jag börja läsa historia på Stockholms Universitet om några veckor. En del (vilka som nu läser det, ha ha) kanske höjer lite på ögonbrynen åt detta och undrar vad en estetjävel likt undertecknad ska in i akademikernas värld och plugga teori att göra, men så är det i alla fall.
Jag hade tänkt skriva ett långt utlägg om varför jag ska plugga historia, men så fastnade jag i NMTB och FNP så var klockan ett helt plötsligt, så det får bli en annan gång.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312604.2824074075

2010-05-25T10:28:00.003+02:00

Sitter i skolan. Jag måste se till att engagera mig lite mer här. Har lite tankar om en ny layout och inte mycket saker att göra, så förvänta er (ni få, arma satar som nu läser det här) lite fler uppdateringar i framtiden. Jag lovar! (Typ...)

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312822.18176052766

2010-03-06T21:29:00.005+01:00

Idag har varit en händelserik dag, faktiskt.

Först var jag hos tandläkarn. Gaddarna i toppskick, varken hål eller tandsten eller små kariestroll.

Sedan mötte jag upp med Marro på tåget för att dra in till stan och shoppa loss. Eller ja, något åt det hållet. Köpte hudlotion på Body Shop (bra men dyrt), två behåar (behöver jag) och en Sweet-skiva, så nu kan jag lyssna på Little Willy på högsta volym så ofta jag vill.

Så fikade vi på Espressohouse, vilket är billigt och bra (studentrabatt=bra). Helt ok latte, goda chokladmuffins. Så lallade vi runt ett tag.

Sen vandrade vi längs Sveavägen i jakt på något trevligt ställe att ta en öl på. Bestämde oss för Dovas, vilket var chill. Trevligt, hyfsat billig öl och goda pommes frittes med bearnaisesås samt trevlig personal. Synd om servitören som tappade en bricka, speciellt eftersom han var rätt ny men han var trevlig. Bra ställe med anda ord.

Sen gick vi till pendeln, fick vänta på perrongen i en sisådär tjugo minuter i kylan men det var okej. Så åkte jag hem, är hur trött som helst.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312825.8105657028

2010-03-05T13:07:00.003+01:00

Jobbar med projektarbetestexten vilket är sådär lagom roligt men måste vara hyfsat klar snart så vad ska man göra. Äsch, så hemskt är det faktiskt inte. Det är ju ändå något jag är intresserad av (1700-talets dräkthistoria!). I alla fall, hade tänkt ta en liten paus och ge mig ut på äventyr. Först tänkte jag dra till stan men nu kanske jag och min kamrat skall göra det imorgon så det känns lite lagom nödvändigt. Dessutom måste jag ju tillbaks och skriva mer sen. Kanske går till centrum och köper godis.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312833.2215880264

2010-03-02T20:08:00.005+01:00

Så mycket roligt fanns det visst inte, men här är en bild från när jag och Natta tog en fika på Coffehouse by George på Bredholmsgatan. Chokladtårtan var ju ganska underbar (vilken chokladtårta är inte det?) och Snapple Pink Lemonade är lite av en ny favorit, men 80 spänn för det relativt lilla kalaset? Nej tack.

Köpte en otroligt tjusig grön skjorta plus några serietidningar på Myrorna och så Love Actually på Clas Ohlson. Käkade lite på Gula M (det var någon unge på mammas jobb som sa så, så nu ska jag också börja göra det för det är fett tufft) och satt och snacka i en halv evighet innan vi tog bussen hem.
På Coop köpte jag Burda, underbara Beatles-filmen A Hard Day's Night och två paket Läckerol. Skulle köpa mjuka Werters men det fanns inte. Jagade runt efter det hela dan idag också, fanns varken på Vi, Coop i cetrum eller på Pressbyrån. Hittade det dock på Ica och så köpte jag Elle på Pressbyrå, det var så länge sen. Så har jag varit på bibblan.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312833.3291793506

2010-03-02T19:57:00.004+01:00

Alltså, det går ju bra med mitt logga-in-och-skriva-här-oftare. Nu har jag hur som helst sportlov och det är till att skriva på projektarbetet hela veckan samt försöka ragga cash till studentskivan.

Igår var jag i alla fall i Skäris med Natta och shoppade lite. Har dessutom sytt en klänning faktiskt. Måste köpa tyger så att jag kan sy till alla skivor och på projektarbetet såklart. Sen kommer all sådan där allmän stress inför framtiden på allt det. Är hyfsat inne på att bli scenograf och kostymdesigner i alla fall och vill gärna gå på Dramatiska Institutet, sen får vi se hur lätt det är att komma in där. Men får söka dit nästa år.

Ska springa och hämta mobilen och kameran så ska ni får lite bilder.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312907.009449518

2010-02-03T22:32:00.004+01:00

Tja!

Så, jag ska inte skriva mycket nu, jag ska snart gå och lägga mig. Har varit grymt trött den senaste tiden. Det har inte varit någon särskilt rolig period alls på det hela taget, har varit trött, irriterad, oengagerad. Mer än vanligt menar jag.

Nåväl. Tänkte bara säga, och skriva för att påminna mig själv, att jag kommer börja recensera saker. Jag har redan skrivit om några filmer. Eller, en kanske, men jag skulle ha skrivit om fler men va fan. I alla fall så ska jag nu även betygsätta dem, ska komma på någon trevligt system bara.

Har hänt lite trevligt, roligt och allmänt skumt smågrejs, men inget direkt utöver det vanliga. Jag orkar i alla fall inte skriva om det nu.

By-eh!

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312918.276382547

2010-01-30T19:43:00.006+01:00

Idag har jag för övrigt sovit samt kollat på andra halvan av bandy-semin mellan Sverige och Finland, vilken Sverige vann med 9-4 vilket betyder att vi spelar final i morgon, antagligen mot Ryssland (det kanske redan är klart?).

Har nästan läst ut den fantastiska Agatha Christie-boken The Murder of Roger Ackroyd (som handlar om mordet på Roger Ackroyd, har har har). Har käkat tacos och ska nu titta klart på BFQotY09.

Sayonara sukkhaz.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312918.67183536285

2010-01-30T14:50:00.016+01:00

Alltså, det är något fel på mig. Har blivit så grymt oengagerad på sista tiden. Dessutom har jag varit extra aggressiv och känt mig allmänt äcklig. BAJS!

Nåja, finns väl lite att glädja sig åt. Var ute med min polare Marro på Treat och satt och drack öl och Smirnoff Ice och snacka skit. Så har det vart rolig spelkväll hos mig, inte med så mycket folk men med Super Smash, nudlar och Men in Tights. Och de som var där är ju jävligt trevliga.
Var på Moderna med aao-kursen och kollade på Evert Lundquist-utställningen. Sen glodde jag och Marro på svanarna, ankorna och gässen vid Skeppsholmsbron.
Har även varit och ränt runt i stan och druckit chai-latte med lite folk.

Igår var jag och Natta på bio och såg Daybreakers. Den handlar om att nästan hela jordens befolkning har blivit vampyrer. Vampyrpopulationen expanderar på bekostnad av människorna. Och på sig själva. De behöver nämligen människoblod för att överleva, surt! Man försöker få fram ett substitut innan människorna tar slut.

Helt okej rulle egentligen, men jag är inte särskilt förtjust i sådana överdramatiska filmer. Den var ju inte tråkig, även om den knappast var läskig så var det rätt spännande. Jag tycker inte om när det blir alldeles för nervigt, nervositet och stress är inte mina favoritkänslor. Men nivån på det var faktiskt lagom.
Så var det ju lite lagom äckligt ibland. Spya tycker vi inte om, men blod och exploderande huvuden är kul. Oftast i alla fall, här vart det lite för mycket. Hur ska jag förklara det här? Det passade i filmen, hade nog inte varit lika bra om de skruvade ner blod-volymen, men det var ju fortfarande inte trevligt. Annars är min blod och explosioner på film-nivå är rätt hög.

Nåväl. Huvudrollen, Edward Dalton (en vampyr som heter Edward, så originellt) spelas av Ethan Hawke, inte min favoritskådis direkt. Men han passade ändå rätt bra. Karaktären ändras under filmens gång och speciellt första delen gör Hawke riktigt bra. Sen ska han bli lite tuffare vilket inte funkar för mig, i mina ögon är han rätt träig och töntig.
Den kvinnliga huvudrollen spelas av Claudia Karvan. Inte världens mest lysande skådespelarinsats, men den duger. Sen kan man ju undra om bh-bristen blivit lika stor som blod-bristen.
Och sen har vi ju Willem Defoe. Att säga att många av hans andra roller varit ganska osympatiska karaktärer är väl ingen underdrift direkt. I Spider-Man är han nästan läskigare som Norman Osbourne än när han tar på sig sina gröna tights och blir Green Goblin.
Men som Lionel 'Elvis' Cormac är han helt underbar. Är faktisit riktigt övertygande med sina lökiga repliker menade att stå för komiken i filmen. Så har han ju några riktigt sköna bilar.
Sam Neill är sliskig, äcklig, läskigt och avskyvärd som Charles Bromley. Sympatisk är han ju inte, men hans verkliga karaktär är inte uppenbar från början utan avslöjas successivt. Okej, det är inte så svårt att lista ut men min poäng är att han är riktigt bra.
Sedan är det ju Edwards brorsa Frankie, spelad av Michale Dorman (som jag tycker att jag känner igen men kan inte komma på varifrån). Han är den trassliga lillebrorsan med fel värderingar, och hur söt som helst. Och en bra skådis, men strunt i det. Har har.

De flesta är faktiskt hyfsat övertygande i sina roller, så cred till Nikki Barrett (som castat bland annat Australia innan, så människan vet ju vad det handlar om). Filmen är både skriven och regisserad av tvillingarna Michael och Peter Spierig. Även om detta inte är den mest lysande film jag någonsin sett så ska de ändå ha ganska rejält med cred. De lyckades ju nästan regissera Ethan Hawke, menar jag. Art Depen (som inkluderar bland andra George Liddle, Bill Booth och Matthew Putland) gör också ett bra jobb, allt är jävligt snyggt. Sådär småfuturistiskt mörkt och deprimernade, men det passar ju till storyn. Det mesta är jävligt cleant och stilrent, förutom när det blir nedstänkt av blod vill säga. Vilket för övrigt ser hyfsat verkligt ut, det är ju inte Dead and Living It direkt. Rätt övertygande i alla fall.
Cinematografen Ben Nott övertygar rejält, riktigt snyggt filmat. Specialleffektsteamet har gjort ett grymt jobb (förutom vampyrögonen som är lite irriterande, men det är väl viktigt att de står i stark kontrast till människornas antar jag) och gänget som fixade de visuella effekterna har lyckats riktigt bra de också. Även om det är en föga realistisk handling och en del skådisar inte gör sitt livs prestation så är i alla fall den visuella biten väldigt övertygande.

Man kan väl sammanfatta det så att det är en bra film som helhet, men kanske inte riktigt min kopp te, om man säger så. Dock, sevärd none the less.

By the bye, min bror lyssnar på grymt konstig musik.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -312995.39662607823

2010-01-02T16:10:00.005+01:00

Gott nytt får era jävlar!

Nu har 2009 rymt och ett nytt år väntar fullt med massa andra saker. Eller något åt det hållet. Nyårsafton tillbringades som den alltid gör, hemma med mor och far framför tv:n samt på berget och titta på fyrverkerier (nästan 360° sikt). Fast av någon anledning var det i princip inget roligt på televisionen, men jag fick i alla fall se Trollkarlen från Oz igår.

Efter en liten mejl-konversation med Natta kom vi fram till att vi verkligen måste ta oss för något roligt på nyår, som vanligt är hon i Vodka-land. Nåja, jag har börjat ta mig för att sy en ny cape, den kommer bli otroligt vacker men det kommer nog att ta sin lilla tid innan den blir klar. Lovar att lägga upp bilder på den då.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313006.08606037555

2009-12-29T18:30:00.009+01:00

Hade ju lite problem med att ladda in mina bilder på datorn, men det är ordnat nu.
För att kunna koppla kameran till datorn var man tvungen att installera en oexisterande drivrutin men som tur var upptäckte vi att man faktiskt kan sätta in minneskortet direkt i datorn. Fast det är jättestort, superpraktiskt, den här datorn är verkligen haxx.

Så nu kan ni, mina kära (oexisterande?) små läsare, vänta er många fler bilder framöver. Så vida jag orkar ta mig för att skriva vill säga.

Nu är julen över och det är snart nyår. Som vanligt har jag ingenting att göra, Natta har återigen seglat iväg till Vodka-land och lämnat mig ensam, men inte förns efter en dag av mellandagsrea-trängsel, julspel och film.

Julen var annars som den brukar vara, en dag med fars sida av släkten och en dag med mors, båda precis som förut men långt ifrån ordinära, det är ju ändå min släkt vi talar om.

Man kan redan höra fryverkerierna över byggden, men jag måste säga att de kom ovanligt sent i år. Vanligtvis brukar det börja någon vecka före jul och fortsätta i alla fall till mitten av januari (vissa år har det hållt sig ända in i februari).

Ikväll är det för övrigt ovanligt molnklart så jag kanske ska ta och testa mitt teleskop jag fick i julklapp. Dock är det minst en meter snö på altanen, så jag kanske får stå innomhus.

Nåväl, det finns egentligen inte mycket att säga som vanligt. Jag lämnar er för den här gången med en bild på några av mina nördiga pepparkakor (gjorde även Starfleet emblem och en Rolling Stones-logga).

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313072.60673515976

2009-12-05T11:55:00.009+01:00

Igår var Natta här och tittade på film och flummade, det var väldigt trevligt. Hade mycket roligt åt att titta i skolkatalogen.

Skulle går på Sci fi-mässan men det verkar inte som att någon har tid och går helst inte själv. Dessutom orkar jag ändå inte, tänker göra detta till en sova, städa och plugga-helg. Kanske rent av tar och syr lite. Men nu ska jag kolla på film.

Live long and prosper.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313079.88483003556

2009-12-02T20:12:00.011+01:00

Detta är min högt älskade klocka Triwa från Tritoni. Den finns i en mängd övriga färger och utföranden, som synes här.

Detta är Ur&Penns nya Jet Set-kollektion "Addiction":

Plagiat är väl något man aldrig kommer ifrån. Billiga versioner av designföremål är ingenting nytt. Piratkopior existerar lika mycket inom design som musik och film, men av någon anledning uppmärksammas det inte lika mycket.

Förlåt, jag tycker bara det är så komiskt.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313085.12607813283

2009-11-30T22:15:00.004+01:00

Såg denna med Natta igår. Den var helt okej, är inte överförtjust i katastroffilmer men effekterna var verkligen imponerande. Själva filmen var också bra, det var inte så jättedramatiskt hela tiden.

Men det bästa var ju att få träffa älskling-pälskling för första gången på flera veckor. Lallade runt i stan ett bra tag innan och diskuterade allt möjligt. Eftersom filmen började klockan nio var jag inte hemma förens vid ett-tiden. Vart lite flummigt mot slutet, vilket man nog kan förstå.

Annars så har det varit att släpa sig tillbaks till skolan efter två veckor praktik. Men det var i alla fall trevligt att träffa alla igen, och för det mesta är resten helt okej det med.

På religionen håller vi på med sekter och religiösa sällskap och sådant, och har diskuterat Church of the Flying Spagetti Monster en del, men frågan är om inte Church of Google är mer för mig. Jag har sett ljuset, nu förstår jag meningen med mina google fu-skills. Annars är vår Marmelad-religion inte heller helt fel.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313102.7239979705

2009-11-24T12:09:00.002+01:00

Och så är det ju Liverpool - Debrecen i Campions League på 6:an.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313102.7369989854

2009-11-24T12:02:00.005+01:00

Usch och fy vad otroligt dålig jag blivit på det här. Det händer inte mycket, ska ta tag ordentligt i projektarbetet den här veckan. Annars så vet jag inte, det händer väl ett och annat men jag kan inte riktigt komma ihåg vad.

Idag börjar dock tv2 visa andra säsongen av Gavin & Stacey.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313145.57638888893

2009-11-08T20:46:00.003+01:00

Igår var det spelkväll hos Cami. Vart väl en åtta pers, fast några drog rätt tidigt.

Kom iväg rätt sent, eftersom jag var duktig och inte gick upp förrns klockan två. Spelade i alla fall Mario Kart, Super Smash och Rock Band. Kickar ju inte ass på drumsen om man säger så. Failade typ på nybörjare, det är skills.

Men var hyfsat duktig på att sjunga i alla fall, fick faktiskt 100 % på någon låt (kommer inte ihåg vilken) och serious skills på en annan. Är man haxx så är man.

High five på att ha mössa innomhus; spela trummor, fem/fyra pers samtidigt och "microsoft-kontrollen".

Vid en sådär halv tre var de flesta lite pömsiga, så då åkte vi hem. Det är väldigt trevligt med vänner som kör bil vid den tiden på dygnet.

Mycket kvalitetstid med klasskamraterna har det blivit i helgen (pluss några till), för i fredags var vi på bio och såg The Box. Inte världens roligaste film direkt. Själva historien var grymt skum, men borsett från några detaljer väldigt bra. Fast jag höll på att somna i alla fall.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313169.94688609836

2009-10-30T23:18:00.003+01:00

Ställde klockan (mobilen) på nio, men efter x antal snoozningar så slutar den att ringa så det slutade med att jag gick upp halv två. Lysande.

Så det vart inget städande eller dra till bibblan (great loss). Har suttit vid datorn hela dan, gjort lite läxa och bakat muffins. Har nördat mig kungligt på Gallifrey Base och Elfwood.

Imorgon är det sedvanligt Halloween-firande, nämligen att dra till Heron och skrämma småbarn.

Som ni märker händer det alls ingenting alls, därav har jag inget som helst intressant att skriva, så jag tackar för mig.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313172.510813039

2009-10-30T00:47:00.005+01:00

Börjat skriva på något nytt, denna gång blir det Isabella Ellsworths äventyr som sätts på pränt. Precis vad jag behöver, mer saker att skriva klart, men när idéerna kommer är det ju så roligt. Det ska dessutom inte bli så långt. Skriver visserligen på engelska, men de få tomtar som läser detta har nog koll på andrahandsspråket i alla fall, så kanske låter er läsa det när jag är klar (någon gång i framtiden).

Nu börjar det bli lite sent, hade tänkt dra till biblioteket imorgon (eller idag, rättare sagt).

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313172.73515981744

2009-10-29T22:52:00.003+01:00

Med ny dator följer bland annat att försöka komma på vilka sidor man brukar vara inne på och lägga in dem på favoriter. På detta sätt återupptäckte jag underbara phobia list. Favoriten är fortfarande Hippopotomonstrosesquipedaliophobia, rädslan för långa ord. Ironi är skiten, om man säger så.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313175.43283866054

2009-10-28T23:08:00.006+01:00

Tänkte bara lägga in en bild lite bara för att, och eftersom jag inte har något särskilt aktuellt blir det ett lite äldre projekt som visas. Är man nördig så är man, även om det självklart är Dr Who som kommer främst.

Nu tänkte jag tillbringa lite tid framför tvn med fruxo och min fina kortlek. Imorgon är det plugg- och städdag, vi får se hur det går.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313175.53462709294

2009-10-28T22:19:00.007+01:00

Massa kramar till Marro. Var precis inne på hennes blogg och kom över det här grymt sköna citatet:

"Man får inte aids av att sitta bredvid någon på bussen."

Så sant. Kolla in marro.bloggproffs.se för mer, träffsäkert och aggresivt som vanligt.

Kaptenens loggbok, stjärndatum -313175.8727486047

2009-10-28T19:21:00.002+01:00

Har beslutat att ge upp min gamla blogg, starta om på nytt och bli lite duktigare på det här. Det kommer vara samma gamla vanliga smörja, men mer bilder och förhoppningsvis lite mer inlägg. Det är lustigt att jag inte finner tid då jag inte har någonting annat för mig är sådant som har med skolan att göra. Bortsett från en och annan spelkväll.

Nåväl. Bilderna får vänta för stunden, vi har nämligen äntligen köpt en ny, ytterst haxxig dator som tyvärr inte har alla program installerade än. Men jag tänkte ändå leverera en liten, ytterst intressant, uppdatering.

Idag har jag nämligen varit och shoppat loss med the one and only Natz. Köpte nödvändiga saker som en röd-vitrandig kavaj, en stickad kofta, knappar och en gammal Hanson-skiva på Myrorna, samt en kortlek och Karlssons klister (det bästa som finns) på ÖB och en väldigt smäxig reflex på Clas Ohlson.

Snart är det dags för ett nytt avsnitt av en ny älsklings-serie, At the Hotel. Lite som Hotel Babylon på syra, ungefär, och det är att säga en hel del.

Snart kommer det dess utom en hord emo-ungar och invaderar vårat hem, min kära bumbi (bror) ska nämligen ha filmkväll med sina kära vänner.

Nu tänkte jag fixa layouten lite, så mycket det går, innan jag bänkar mig framför tvn.

Klart slut.